Med 26 av 52 omgångar avverkade, och inför lördagens hemmamöte med överraskningslaget Färjestad, slog vi oss ned på läktaren i Saab arena och tog ett snack med tränaren.
LHC-spelet under den här hösten har varit ungefär som vädret är just nu.
Det går inte riktigt att lita på.
Nästan klarblå himmel – och lik förbannat regnar det.
LHC?
Är, som det känns, ute på en bergochdalbanefärd mot slutspel. Med en hel del höga toppar, men också alldeles för många djupa dalar.
Som mot Djurgården (3–6) senast.
– Vi tog en massa korkade beslut som jag inte sett på länge. Jag fattar inte riktigt varför. Vi hade pratat om hur vi skulle göra och mötte ett motstånd som spelade precis som vi hade förväntat oss. Så i det fallet handlade det nog mer om hur de individuella förberedelserna såg ut. Alla måste ha det ansvaret för att få igång sitt spel.
Det syntes att du var irriterad efteråt.
– Ja, jag brukar vara jävligt förbannad under kvällen när vi förlorat. Morgonen efter gäller det att vara konstruktiv igen. Vi skaffade oss en ganska bra bild av matchen redan i bussen på vägen hem. Att vi i en toppmatch i omgång 26 gjorde så många konstiga saker blev jag betänksam och irriterad över, säger Dan Tangnes.
Han är sig lik.
Pratar mycket och gärna. Hittar liknelser från andra områden för det som utspelar sig på isen. Som när jag frågar om hans och övriga tränares ansvar.
– Det är allas ansvar. Inte minst mitt. Men det är som på vilken arbetsplats som helst. Om du står på Saab, ska sätta ihop en flygplansvinge och skruvar in fel skruv dag in och dag ut så tror jag till slut att chefen tar ett snack och försöker rätta till det.
– Får du ändå inte ordning på det, då måste det göras något. För vår del är det inte som i Nordamerika där de kan säga att ”nu skruvade du i fel skruv igen, därför kommer vi att skicka dig till Haparanda och så tar vi upp någon annan tjomme som kan göra det bättre”. Vi har de här killarna, det är dem vi måste utveckla och få att spela på toppen av sin förmåga.
Och det har ni inte lyckats med än?
– Nej.
Han blickar ut över isen där de flesta spelarna redan lämnat och gått in i omklädningsrummet. Andrew Gordon, assisterande lagkaptenen, är en av dem som dröjt sitt kvar. Han får ett vansinnesutbrott och slår klubban i väldigt många bitar.
Dan Tangnes ler.
– Han är frustrerad i dag. Han var dålig på träningen och har fått en del skit.
Han var inget vidare mot Djurgården heller.
– Nej, det har han fått höra också. Så nu är han förbannad och sur på sig själv.
Med två matcher kvar till tomtens besök är alltså LHC femma i tabellen med 41 inspelade poäng på 26 matcher. Efter de senaste resultaten är det som väntat ruskigt tätt för att hålla sig på rätt om det streck som direkt till slutspel bär.
Tränaren, som tidigare i höstas förlängde sitt kontrakt att gälla till 2020, säger om säsongsstarten:
– Ungefär som förra året. Vi ligger där vi förtjänar att ligga. Vi hade en dålig start där det spelmässigt var okej, men inte fick med oss resultaten. Det tror jag stressade oss lite. Folk började titta i tabellen efter tre matcher.
– Vi har fortfarande en väg att vandra från att prata om och vilja vara ett topplag till att verkligen agera som ett topplag. Som kan vinna alla kvällar i veckan mot vilket lag som helst. Oavsett om vi spelar i Linköping eller någon annanstans. Det är den största utmaningen. Vi har tagit kliv i rätt riktning, men är vi ett topplag än? Nej. Då jämför jag med Växjö, Djurgården och Färjestad. Vi behöver steppa upp om vi ska klättra och haka på de bästa lagen.
Jag kan tycka att ni inte är tillräckligt konsekventa.
– Jag håller med. Vi har haft toppinsatser som visat att det finns en stor potential. Men förmågan att kunna vinna även på dåliga dagar, att ha ett grundspel att lita på oavsett om vinden blåser framifrån eller bakifrån, att alltid vara jobbiga att möta. . . det beteendet ser jag inte riktigt hos oss än.
Hur säker är du på att ni kommer att nå dit ni vill vara?
– Du kan inte lova någonting. Det enda vi kan göra är att ta till vara på varje dag. Vi jobbar hårt och utvärderar vårt spel på ett metodiskt sätt oavsett vinst eller förlust. Vi har som sagt tagit steg, men har det gått så snabbt som jag hade velat att det skulle göra? Nej, det har det inte.