Allting började i LHC:s Björnliga där han blev introducerad för hockeyn genom sin pappa Henric Rondahl.
– Det var pappa som tog med mig på ishockeyträningarna då han själv spelat hockey väldigt länge. Det var genom honom mitt intresse växte och utan pappa hade jag inte spelat hockey. Sedan har jag alltid varit en lagsportskille. Jag tycker om att vinna och förlora ihop med andra. Ishallen blev mitt andra hem, säger Philip Rondahl.
Han gick igenom Linköpings hockeyutbildning som innehöll skolgång på Birgittaskolan med hockeyprofil och spel i J18 och J20. Här fick han även äran att ta den viktiga rollen som lagkapten.
– Det var mycket träningar på morgonen och det var på den tiden man fick ge upp lite av sin fritid på grund av mycket plugg och mycket hockey. Under det sista året fick jag även testa på lite spel i A-laget, säger Rondahl och fortsätter:
– Jag var först osäker på om jag ville ta rollen som kapten. Jag tänkte på vad de andra grabbarna i laget skulle tycka om det. Man ska ju vara lagets ansikte utåt. Men jag växte med rollen och det var väldigt nyttigt för mig.
I dagens hockey kommer oftast agenter in väldigt tidigt i spelarnas karriär. Men för Rondahl var det annorlunda.
– Efter TV-pucken hörde många agenter av sig till mina lagkamrater. I mitt fall började jag själv kolla runt efter lite agenter. Men det var först till det året jag skulle börja spela i J20 som jag fick en agent. Samtidigt var det inget jag behövde tidigare eftersom jag hade min plats i LHC och inte direkt letade efter något annat lag vid den tidpunkten, säger Rondahl.
Efter tiden i J20 kom en period som innehöll mycket ovisshet. LHC ville inte skriva ett fortsatt kontrakt och många klubbar var intresserade men gav inga konkreta kontraktförslag. Det var inte förrän i början av juli som allting blev klart.
– Min agent ringde och sa att det fanns intresse från Norge och jag sa bara ”absolut”. Det kunde vara kul med ett miljöombyte och att testa på något nytt. Jag trodde att det skulle bli lätt med det norska språket till en början, men det var faktiskt väldigt svårt. Till slut kom jag in i det med, säger han och skrattar.
Det blev 12 mål och 14 assist under hans säsong i norska Stjernen och förhandlingar sattes igång om en säsong till med klubben. Men efter att det schweiziska laget EVZ Academy hörde av sig blev det ingen fortsättning i Norges högstaliga. Istället blir det nu spel i NLB, andraligan i Schwiez.
– Jag blev väldigt chockad och det gick väldigt fort. Jag fick ett samtal från deras svenska coach Stefan Hedlund som ringde och berättade om deras idé. Jag hade inte förväntat mig att få ett sådant samtal. Jag pratade sedan med min agent och även lite med LHC:s huvudtränare Dan (Tangnes). En vecka senare så var kontraktet påskrivet.
Vad har du för förväntningar på Schweiz?– Som land har jag hört att det ska vara väldigt fint men att det är väldigt dyrt. Det jag vet om laget är att det är en väldigt ung spelartrupp – eftersom det är en akademi. De spelar endast med unga killar och jag förväntar mig hård träning och en säsong där jag kommer att utvecklas väldigt mycket. Det är även spännande att få testa på en annan typ av europeisk hockey.
Vad har du för målsättningar framöver?– Det hade varit roligt att inom ett par år få spela i SHL och känna att man klarar av den nivån. Förhoppningsvis även i LHC eftersom jag har bott här så länge och spelat här i större delen av livet. Det är inget jag kommer sticka under stolen med. Sedan är det såklart det klyschiga målet som alla ishockeyspelare säger – att komma till NHL.