– Jag är väldigt, väldigt glad att vara tillbaka. Det var en tuff tid och det är klart att det fanns tvivel längs vägen, sa 17-åringen.
Hon log belåtet.
Bortasegern mot Modo följdes upp med 5–2 (3–1, 1–1, 1–0) i hemmamötet med AIK. Två minst sagt efterlängtade triumfer som lämnar kvalspöket på alltmer behörig distans. Dessutom: med några fler vinster möjlighet att faktiskt ta sig vidare uppåt i tabellen.
– Det kan nog inte bli så mycket värre än vad det har varit. Jag hoppas och tror att vi har varit på botten och vänt, sa Linnea Johansson.
Jättetalangen från Ljungby värvades till Linköping inför förra säsongen och inledde lovande. Men så åkte hon under ett läger med juniorlandslaget på en hjärnskakning och det blev inget spel efter det. När laget gick allt bättre och nådde hela vägen till en femte och avgörande SM-final tvingades Johansson sitta på läktaren och titta på.
När det var som värst kunde hon inte ens göra det.
En mardröm som gjorde att hon även missade mycket av skolan och av livet i övrigt.
– Det är svårt att förklara vad det betyder att kunna spela och leva normalt igen. Du tror inte att det ska ta så lång tid att komma tillbaka, men under långa perioder fick jag inte ihop vardagen. Jag sov mest och var i stort sett helt borta. Du bryter ihop, men lyckas på något sätt ändå komma igen.
Hur ofta tänkte du tanken att lägga av?
– Aldrig. Jag hade bestämt mig och intalade mig att någon gång blir det bra. Det tog nästan ett halvår innan jag kunde träna och i början klarade jag knappt av att göra en armhävning. Det var som om jag tappat precis allt. Så det är på väg i rätt riktning. Jag har snälla lagkamrater som ser till att jag får pucken ibland också. Haha.
Betyder det att du uppskattar hockeyn ännu mer nu?
– Ja, det kan man nog säga. Det tror jag.
Den här hösten har forwarden mestadels kunnat vara med, även om en axelskada ställer vissa bekymmer. Samtidigt har hon tvingats konstatera hur huvudskadorna fortsatt att förfölja laget med sedan länge tre spelare – Pernilla Winberg, Vilma Tanskanen och Malou Berggren – borta av just den anledningen.
– Vi pratar mycket om det och försöker stötta varandra, sa Linnea Johansson.
LHC fick rena rama drömstarten mot AIK med 3–0 redan efter 13 minuter. Det jämnade ut sig, men till slut var det ändå inget snack. Zoe Hickel – tillbaka i fullt speldugligt skick efter sin skada – svarade för två av målen.