Theodor Lennström nobbade tidigare klubben Färjestad för spel i LHC.
Till att börja med: det är inte en enkel uppgift som LHC-tränarna med Mikael Håkansson i spetsen har framför sig. Alternativen är många – men här kommer ett förslag på allt ifrån målvakter, kedjor, backpar, specials teams och straffskyttar med tillhörande motiveringar.
MÅLVAKTER
Jesper Myrenberg / Waltteri Ignatjew
Motivering: Räkna med en så kallad 1A och 1B-lösning där målvaktsduon får tävla om speltiden. Min spåkula: Myrenberg får starta 29 matcher och Ignatjew 23 matcher.
BACKPAR
Theodor Lennström – Rasmus Rissanen, Oscar Fantenberg – Max Martin, Daniel Bernhardt – Jonathan Myrenberg. Sjundeback: Felix Öhrqvist/Erik Norén
Motivering: En urstark backsida där det lär bli slagsmål om speltiden. Med alla spelare friska finns alla möjligheter att spela tungt på sex backar, likt standarden är i NHL. Fantenberg och Martin klickade direkt och borde få börja med varandra. Den mer offensiva Lennström och mer defensiva Rissanen utgör ett på pappret idealt backpar.
Den stora frågan är om duon Bernhardt och Myrenberg är för offensivt balanserade? Kanske, men värt en chansning med många offensiva zonstarter. Öhrqvist är en mycket spännande spelare, men finns utrymmet i årets backbygge? Tveksamt. Hade troligen mått allra bäst av en allsvensk utlåning där LHC har möjlighet att ta tillbaka honom under säsongen.
Zion Nybeck har imponerat i Hockeyallsvenskan. Klarar han steget till att bli en producerande spelare i SHL?
KEDJOR
Fredrik Karlström – Nick Shore – Zion Nybeck
Christopher Ehn – Markus Ljungh – Robin Kovacs
Ty Rattie – Eskild Bakke Olsen – Remi Elie,
Johan Södergran – Johan Johnsson – Adam Hofbauer
Extraforwards: Oscar Lawner och Oliver Johansson.
Motivering: Shore behöver spela center, vilket gör honom till förstacenter när Elie och Karlström flyttas ut på kanterna. Möjligheten finns även att gå med Karlström som förstacenter, flytta ned Shore som andracenter och ha Ljungh som tredjecenter. Kedjan med Ehn, Ljungh och Kovacs kritades ner först eftersom den har bra funkat tidigare.
Någon kanske sätter kaffet i halsen över Nybeck i den så kallade förstakedjan – men jag tror starkt på att hans snabbhet på skridskorna hade passat perfekt med Shore och Karlström. Mycket talar också för att LHC väljer en väg med tre snarlikt producerande kedjor, och en fjärde som har som huvudsakliga uppgift att göra det svårt för motståndarnas bästa spelare.
Rattie tillsammans med två fysiska urkrafter som Bakke Olsen och Elie känns... spännande. Jag inser också att det mest sannolika är att Johansson spelar mer än Hofbauer, men Hofbauer står för något unikt i det här laget och jag hade särskilt prioriterat att spela honom i hemmamatcherna. Lawner är jokern i leken och han kan lika väl spela till sig en gjuten plats i valfri kedja, som att fira jul i den tyska ligan.
BOXPLAY
BP1: Oscar Fantenberg, Rasmus Rissanen, Markus Ljungh och Remi Elie.
BP2: Theodor Lennström, Erik Norén, Christoffer Ehn och Johan Södergran.
Motivering: I boxplay kommer det så klart att snurras på fler spelare där Myrenberg, Shore och Johnsson också lär vara givna inslag. Jag eftersöker dock ett nytt aggressivare boxplay-spel av LHC, som tidigare varit alldeles för passivt. Den senaste trenden ett aggressivt och offensivt boxplay, där man försöker utnyttja den ensamma PP-backen i kontringar.
Södergran har inte spelat boxplay i Modo, men har en profil som stämmer perfekt överens med önskemålen ovan. Även Elies offensiva förmåga i kombination med att läsa spelet borde premieras. Ehn och Ljungh självskrivna i tekningscirklarna och på backsidan borde Fantenberg och Rissanen få maxad speltid – speciellt med tanke på att det är många som slåss om speltiden i fem mot fem.
POWERPLAY
PP1: Theodor Lennström, Fredrik Karlström, Robin Kovacs, Ty Rattie och Remi Elie.
PP2: David Bernhardt, Eskild Bakke Olsen, Nick Shore, Zion Nybeck och Markus Ljungh.
Motivering: Nu blir det svårt på riktigt. Eftersom högerfattade spelare är en bristvara har jag tryckt in Bakke Olsen, Rattie och Shore, och fördelat i de olika uppställningarna. Jag själv gillar också en mer uttalad första PP-uppställning och har därför försökt toppa den första, som gärna får spela åtminstone 70 av de 120 sekunderna. Där ser jag gärna Lennström på blålinjen, Karlström i "Russel-rollen" framför mål, Rattie och Kovacs på varsin sida med Elie i slottet.
I den andra PP-formationen sved det att lämna Ehn utanför, primärt i konkurrens med Bakke Olsen. Oavsett lär inte alla spelare alltid vara skadefria, men om nu Ehn inte spelas i PP borde tiden i fem mot fem och boxplay gå upp.
STRAFFSKYTTAR
Robin Kovacs, Nick Shore, Zion Nybeck, Christoffer Ehn och David Bernhardt.
Motivering: LHC måste vara Sveriges, nåja åtminstone SHL:s, sämsta lag på straffar de tio senaste åren. Frågan är vilken rimlig lösning (alltså inte att värva tillbaka Robert Lantosi) som löser upp de knutarna. Det går att hävda att jag bara slänger ur mig fem namn ur hatten, och även om det delvis stämmer finns det så klart en tanke bakom valen.
Kovacs satte fyra av sex straffar förra säsongen och är självskriven. Shores läckra straff mot Modo glömmer nog ingen som var på plats i Saab arena. Ehn borde ha självförtroende efter avgörandet på friläge mot Rögle där det kändes som att hela SHL-existensen vilade på hans axlar. Nybeck och Bernhardt är inte ärrade av tidigare strafförluster och får, i kombination med bra handleder, också chansen.