Det där var en avslutning på torsdagsmatchen mot Frölunda som jag inte väntat mig. Men på något ologiskt sätt föll det sig naturligt att Ben Maxwell skulle kröna en glimrande insats med ett, för Linköpingsögon, kungligt mål.
Med minuten kvar av tredje perioden satt jag och väntade på att matchen skulle gå till förlängning eller att Frölunda med vind i seglen skulle lyckas stå för en inte helt välförtjänt blixtvändning och knipa alla tre poäng. För bortalaget hade lyckats kvittera till 1–1 med två minuter och tre sekunder kvar. Statistiken mellan lagen talade också för en bortalagsvinst (åtta av de nio senaste matcherna mellan LHC och Frölunda hade slutat med vinst för bortalaget).
Men den matchbild som utspelat sig talade för något annat. Det var ett LHC som imponerade på Correns del av pressläktaren och ett LHC som skapade de farligaste målchanserna. Problemet var bara att flera brändes. Robert Lantosi missade både öppet mål och skickade en puck i stolpen. Att laget inte lyckats göra mer en ett mål dittills gav Frölunda chansen att snuva LHC på vinsten.
Med 39 sekunder kvar av tredje perioden avgjorde Ben Maxwell genom att sätta 2–1 bakom Frölundamålvakten Niklas Rubin. Imponerande och som alltid viktiga poäng.
Efter matchen tänker jag såhär: inget lag är för svårt för LHC just nu. De tre senaste matcherna har det blivit poäng mot toppfajtandes Rögle, storseger mot Växjö och på torsdagen seger mot svåra Frölunda. Det blev en drömstart för LHC på en intensiv matchperiod.
Jag tippar LHC till slutspel - men har en domedagsprofetia. För det finns alltid så många saker som kan sätta käppar i ett välfungerande maskineri. Speciellt för ett lag i LHC:s del av näringskedjan: där varje skadad spelare ersätts av en junior. Speciellt med covid-19 ständigt flåsande i nacken. Att lagen som jagar LHC har färre spelade matcher.
LHC:s vägvinnande livlina är lagets högpresterande juniorer och en frisk Marcus Högberg. Kollega Per Bergsten myntade begreppet covidlotteriet - det gäller sannerligen att ha tur där. Hockeyn är inte alltid lika rättvis som Maxwells avgörande.
När det var för många spelare frånvarande i höstas gick det tungt. Men det är ett annat läge när våren närmar sig. Nu har man dåtidens värvningar med sig, talanger som skaffat erfarenhet, ett lag fyllt med självförtroende och den Marcus Högberg Linköpingsfansen drömde om.
/hälsningar från en optimistisk pessimist