Det var en rätt skön senvinterdag i Luleå i slutet av mars 2019. Men för alla med sympatier för Linköping HC blev det en trist kväll. Förlust i femte SM-finalen, gulddrömmarna krossade och kvar var bara tomhet och besvikelse. Det var ingen som behövde fråga hur ont det gjorde.
Nu skriver vi december 2022 och…ja, läget är annorlunda för LHC i damhockey-Sverige.
Det är möjligen för tidigt och drastiskt att kalla det för devalvering, men faktum kvarstår att det nu är så mycket längre till toppen. LHC firar jul som sexa i den haltande tabellen – med hela 39 poäng upp till ledande Luleå och bara sju ned till jumbon AIK.
– Tyvärr har våra tänkta toppspelare varit skadade under en längre tid. Vilket lag som helst skulle ha problem med det. Vi ska gå till slutspel varje år och vara med och slåss däruppe. Det blir en annan typ av satsning till nästa år, säger Niclas Björkman.
Planen: ett nytt försök att försvenska truppen.
– För att ta in någon från USA eller Kanada ska det vara något jättebra. Annars är det inte värt det. Det är ont om svenska spelare, men vi vill försöka. Det kan kanske bli något år där vi inte går till SM-final, men på sikt kommer det att bli väldigt bra, säger Björkman.
Förre ordföranden Roger Ekström bekräftade härom året att damsatsningen rent ekonomiskt är en minusaffär på uppskattningsvis två miljoner kronor per år. Varje hemmamatch med runt hundra åskådare går 20 000–30 000 kronor back.
Niclas Björkman säger:
– Det där beror på hur du räknar. Tittar du bara på publikintäkter så är det en förlustaffär, men många partners lägger pengar på både damer och herrar. Totalt sett är det definitivt en vinst för oss.
Allt fler klubbar som satsar på damerna.
– Det är jättebra, men jag kan tycka att det är skandal att det har tagit så lång tid. Jag ska inte recensera vad de andra har gjort eller inte gjort, men nu får man lite panik. Företagen har nog ställt krav där också. Utan en dam- och flicksatsning är vi inte med.
Det är ingen nyhet att läktarna till stora delar gapar tomma på SDHL-arenorna. Luleå toppar med 820 åskådare i snitt, medan LHC inte ens når över 100-strecket. Varför så få bryr sig är damhockeyns största problem och nu arbetas med en gemensam publikstrategi för att öka trovärdigheten.
En av världens bästa ligor?
Visst.
Men tittar du på publiken är det svårt att motivera det.
Niclas Björkman säger:
– Vi är självkritiska och inte alls nöjda. Jag tycker synd om tjejerna, men det är svårflörtat. När vi förra året gav ut 5 000 biljetter kom 568. Att få in fler svenska och egna spelare är en del för att öka intresset. Analysen är att det inte är samma målgrupp som på herrsidan. Vi behöver jobba mer med ungdomar, men det kommer att ta många år innan vi är framme och har byggt en kultur.
Skadade landslagsforwarden Linnea Johansson har gjort många säsonger i klubben och hittar flera orsaker till att det gått åt fel håll.
Hon säger:
– När jag kom hit kändes det nästan som om Linköping vann SM-guld varje år. Vi har haft riktigt bra spelare som Lara Stalder, Kennedy Marchment och Sidney Morin, men haft svårt att få dem att stanna. Stommen finns, men inte spetsen som behövs för det där guldet.
Framtiden?
– Det kommer att gå undan, så det gäller att hänga med och haka på. Luleå går i bräschen och däruppe händer mycket. Jag trivs i Linköping, men vill spela i ett lag som vill och kan vinna. Är man nöjd med att komma femma–sexa blir det jobbigt. Däremot gillar jag hur klubben gått framåt med att stötta oss spelare. Den här gången har jag verkligen fått bra hjälp med min skada.