Det har knappast undgått någon att SHL-hockeyn dras med bekymmer med att locka publik till sina arenor. Det gäller inte minst i Linköping, även om en uppryckning på slutet har gjort att årets siffror hamnar på nästan samma nivå som i fjol.
Problemet?
Det är på en alldeles för låg nivå.
Ni ser det själva i faktarutan här intill.
Nu har kanadensaren Mark Weightman, som nästan hela sitt liv har jobbat med sports management inom amerikansk fotboll (fast i Kanada), varit projektanställd i sex månader med uppgift att fylla läktarna igen. Tanken fanns att han skulle vara kvar, men ett jobb i stora Montreal Canadiens organisation kom i vägen och på onsdagen flyger han hem till familjen och det nya jobbet.
Med löfte att komma tillbaka.
Till att börja med om någon månad, men även framöver.
Räkna också med en permanent ersättare på event- och marknadssidan för att ta över det som Weightman påbörjat.
– Jag har gjort en ritning. Nu får någon annan bygga färdigt huset. Det finns så mycket att göra och så mycket potential, säger han när vi träffas på läktaren i Saab arena.
Han är gift med Lotta, har sommarhus utanför Hultsfred, de två barnen pratar betydligt bättre svenska än pappa och sedan i oktober har han jobbat med främst tre områden: matchupplevelse, kommunikation och biljettförsäljning.
– Vi får hela tiden nya vanor. Sport förändras och människor förändras. De klubbar som inte är beredda att tänka nytt är dömda att misslyckas, säger Mark Weightman.
Han pratar.
Jag behöver inte säga så mycket.
Lyssnar mest.
– Vi måste göra saker som människor i arenan gillar. Men de som inte är här, då? Vad gillar dom? Varför är de inte här? Det måste vi också titta på. Vad gör vi för fel? Vad kan vi göra annorlunda? Det finns så mycket likheter med vad jag upplevt tidigare i Kanada.
– Vår största utmaning är den samma som i NFL, NHL eller vilken liga som helst. Att knyta an till de unga fansen och göra det underhållande för dem. De vill inte ha samma sak som någon som gått på hockey i 30 år. Vi måste få folk att komma hit en gång. Se hur kul det är och därför komma tillbaka en andra gång. Och en tredje. Vi är i underhållningsbranschen och det är lika bra att inse det.
– Min son var sex–sju år första gången jag frågade om han ville gå och se Montreal Canadiens. Har de godis där, undrade han. Jag nickade. Bra, sa han, då vill jag gå. Vi gick dit och han gillade det verkligen. Både hockeyn och godiset. Det kanske är ett dumt exempel, men du förstår vad jag menar.
Han vill inte ha så mycket start och stopp under matcherna. Om spelet stannar och publiken sjunger…låt dem hålla på. Dra inte igång musik eller reklam då. Mer underhållning på jumbotronen, men inget konstigt och inte för mycket.
– Våra mest inbitna hockeyfans vill ha mer ishockey. Då måste vi ge dem det. Men vi behöver också göra saker som attraherar dem som inte är så inbitna. Som kommer till arenan mer för eventet än för matchen. Många unga människor lever sitt liv genom mobiltelefonen. De bestämmer inte vad de ska göra nästa vecka, de bestämmer vad de ska göra idag och möjligen i morgon.
– Att få folk att förbinda sig till 26 matcher skrämmer många mer än ett äktenskap. Haha. Vissa vill kanske bara gå på vardagar och andra bara på helger? Då ska det också finnas som en möjlighet. Säsongskortsinnehavarna är våra viktigaste kunder och ska alltid få de bästa erbjudandena.
Redan till kommande säsong ska byggas om i arenan för att få mer ytor för olika typer av besökare. En sektion för de mest inbitna supportrarna. En annan för studenter med tillhörande bar med samma drinkar som finns på universitetet. En tredje för familjesektion med speciella aktiviteter för barnen.
– Vi kan inte ge samma saker till alla människor hela tiden. Många av våra äldre fans tycker att ljudet är för högt. Då får vi göra en sektion med lägre volym, säger Mark Weightman.
Hur mycket av det här kan genomföras redan till nästa säsong?
– Jag skulle vilja säga allt, men det mesta. Vissa saker har vi redan börjat med och jag tycker att man redan nu kan uppleva en skillnad.
Han bubblar nästan över av idéer. I förra matchen var det vinprovning i foajén före nedsläpp.
– Varför kan vi inte få hit en massa andra grupper? Varför inte alla fiskeklubbar i närheten? Varför inte erbjuda ungdomslag att sälja hockeybiljetter i stället för choklad, kakor eller underkläder? Varför inte ha ett tema för varje match?
Så vad är ett realistiskt publikmål för LHC i Saab arena?
– Svårt att säga, men åtminstone 7 000 varje match. Samtidigt. . . det är inte alls omöjligt att ha den här arenan fullsatt i varenda match. Kolla Green Bay Packers i NFL. Där är det nästan mer folk på deras matcher än vad det är i hela stan.