Efter att Denise Altmann tagit studenten flyttade hon från Österrike till Sverige för att spela hockey på en högre nivå. Hon förälskade sig på direkten både i LHC och staden Linköping, vilket gjort att hon stannat kvar.
– Det är lagom i Linköping och jag har byggt upp ett liv här. Man kan cykla överallt och så började jag plugga. Linköping är hemma för mig medan Wien är hemhemma, säger hon och skrattar till innan hon fortsätter.
–Jag åker dit till julen och några veckor under sommaren. Men jag vill bo kvar här i Linköping och trivs bra med mitt jobb.
Förutom att hon trivts i staden har det gått väldigt bra hockeymässigt. Under karriären har hon varit en av Linköpings mest framstående spelare genom sina 296 mål och 270 assist på elva säsonger. Med sina 539 poäng är hon ligans främsta poängplockare genom tiderna.
– Det har nog gått så bra för att jag har haft kul när jag spelat hockey. Jag har också haft lätt för att läsa spelet och stå rätt. Det är många gånger som jag bara har stått bredvid målet och pucken har kommit till mig – och jag gjort mål. Jag har även sett öppningarna när någon annan varit på väg mot mål för att lägga en assist. Men jag har inte varit snabbast på isen, är inte någon speciellt bra skridskoåkare och jag kan knappt skjuta. Men jag har vunnit mycket på ett bra spelsinne och bra handleder.
När insåg du att du var bra på hockey?
– Jag spelade ju med killarna i Österrike och fram till puberteten var jag bra där också och spelade med första- eller andrafemman. Jag gjorde ju mål och så. När jag kom över till damerna fortsatte det gå lätt för mig att göra mål.
Vad har du för tips till yngre tjejer som vill komma långt med ishockeyn?
– Gå bara ut och ha kul. Även på somrarna kan man ta en boll och klubban med sina inlines och spela tre mot tre. Då tränar man handlederna. Samtidigt är det bra att kolla mycket på hockey utanför. Om du tittar på hockey lär du dig av att se hur andra löser situationer.
Inför den här säsongen valde hon att lägga av som spelare. Anledningen var för att hockeyn slitit mycket på kroppen både fysiskt och psykiskt. Nu har hon istället varit med laget som assisterande tränare med materialansvar. En roll som hon också trivs med.
– Jag har alltid sagt att jag ska bli materialare och hjälpa till med att slipa skridskor, tvätta kläder och fixa när jag lägger av. Jag tycker det är kul. Jag har sagt att jag inte kan spela mer nu för att det går för fort på isen och ser rätt jobbigt ut. Men jag kan inte släppa hockeyn helt för LHC är min familj här. Jag skulle sakna det för mycket. Sen är det också kul att titta på hockey och vara med i både medgång och motgång.
Men trots att hon uttrycker att ishockeyn går för fort för henne nu är hon mitt inne i en comeback på grund av skadeläget i laget. Hon spelade i 3–0-segern mot Göteborg senast och hoppar in på isen igen mot Djurgården på lördag. Tanken är att hon ska spela fram till jul.
– Det var kul att spela mot Göteborg men jag kan säga att träningsvärken kom direkt, säger hon och skrattar.
Har du stängt dörrarna helt för att spela mer efter jul?
– Nej, vi får se om det blir en fortsättning efter jul. Jag är uppskriven i laget och behöver de mig en längre tid så får vi titta på det. Det beror på hur det går med att få tillbaka de skadade spelarna och även om LHC vill ha med mig. Det är inte helt säkert – men vi får se.