Klubbdirektören hade en röd LHC-halsduk runt halsen och ett leende som aldrig ville lämna läpparna.
29 mars 2007.
Ett historiskt datum.
Kvällen då Linköpings Hockey Club för första gången tog sig till SM-final.
Helber log och sa:
- Jag vill inte på något sätt förringa det som vi gjort, men målet har aldrig varit att nå final. Målet är att vinna guld och det har vi inte gjort än.
Som spelare och numera som klubbdirektör har han varit med om hela den omtumlande resan från liten till stor, från division 2 till elitserien.
Då, 1992, hade LHC en kanslichef, en lönebidragsanställd och omsatte inte ens fyra miljoner kronor.
Nu, 2007, fungerar klubben som ett företag med runt 60 personer anställda på heltid och med en budgeterad omsättning över 100 miljoner, inklusive helägda dotterbolaget Ispalatset AB.
Det är bara sju och ett halvt år sedan som laget rasade ur elitserien och kallades för både clowner och pajaser.
Men Helber vägrade tala om revansch.
Han sa till Corren:
- Hela tiden har det funnits en stark, inre tro på vad vi kan göra. Nu känner jag mest en tillfredsställelse att sagan lever och att föreningen tagit ett historiskt steg.
- Alla ska veta hur mycket vi längtat efter det här, sa Helber.
Färjestad har gjort sex raka SM-finaler. LHC har gjort sex säsonger i elitserien.
Totalt.
Men 6-2 i går betyder att Linköpings HC för första gången återfinns bland Sveriges två bästa lag - och att säsongen slutar på ett rejält plus. Kvartsfinalen gav plus minus noll, semifinalen ett netto på runt tre miljoner kronor och finalen kan ge uppemot det dubbla.
Det var det inte någon som trodde när det tippade topplaget med sju omgångar kvar av elitserien låg på - kvalplats.
Mike Helber sa:
-- Jag har inte varit nervös i en enda slutspelsmatch. Det var mycket värre när det var risk för kval och föreningens existens var hotad. Jag var hos en kompis och såg på tv när vi säkrade kontraktet i Mora. Jag skrek så högt att jag väckte hans barn.
Skrek gjorde han inte i går.
Men leendet avslöjade precis vad han kände.