ISHOCKEY, ELITSERIEN
HV 71 5
Linköpings HC 2
Den vikarierande lagkaptenen suckade och stirrade tomt ut i luften efter 2--5 (1--1, 0--1, 1--3) mot HV 71 på årets näst sista dag.
LHC -- utan fyra nyckelspelare och med både målvakten Fredrik Norrena och forwarden Jussi Tarvainen bänkade -- hade chansen inför sista perioden, men fick soppatorsk och klarade bara av tre skott på mål när det väl skulle avgöras. Det var illa.
-- Det kändes ändå som vi hade chansen, men vi slarvade och kom fel i det mesta. Så många frilägen var det längesen vi släppte till i en och samma match, sa Emvall, en av gårdagens bästa.
Med sena importerna Manny Malhotra och Jonathan Cheechoo har samtidigt HV 71 vaknat till efter en tafflig höst. Mästarlaget behöver också varenda poäng för att ta sig över slutspelsstrecket. LHC är i praktiken redan där.
Möjligen var det det som avgjorde i går.
Stefan Pettersson, förre LHC-aren, var inne på den linjen efteråt.
-- Vi behövde poängen mer än Linköping och det kändes som vi kämpade ned dem. Nu handlar det om att vi måste fortsätta att spela så här, sa Pettersson belåtet.
Allting avgjordes egentligen efter åtta minuter av slutperioden. Med en hemmaspelare utvisad jagade LHC 2--2, men resultatet blev något helt annat.
För andra gången tillåts Andreas Karlsson komma fri från mittzon -- och för andra gången satte centern pucken utom räckhåll för LHC-målvakten Daniel Sperrle.
3--1 blev sedermera 4--1, Kristian Huselius reducerade strax därefter men närmare än så kom inte tabelltvåan. I stället ökade ovannämnde Pettersson till 5--2.
-- Inget att säga om resultatet. Vi gjorde för många individuella misstag och HV var lite bättre, lite starkare och lite rappare, sa Mattias Elm, assisterande LHC-tränaren.
Det var annars länge en ganska kul match, med en massa skridskoåkning, aggressivt spel och högt tempo. LHC gjorde 1--0 genom Tony Mårtensson, men efter knappt fyra minuter av andra perioden hade hemmalaget vänt.
-- Var det vals mot Malmö i måndags, var det rock n´roll nu. Det såg ut ungefär som i fjol, sa HV-tränaren Pär Mårts.
LHC kan ändå summera klubbens överlägset bästa halvår i ishockeyns elitserie. Corren har kollat utvecklingen och det säger det mesta om vägen från botten till toppen.
Säsongen 1999--00 tog LHC 13 på 28 matcher före nyår.
2001--02: 38 poäng på 34 matcher.
2002--03: 33 poäng på 32 matcher.
2003--04: 54 poäng på 33 matcher.
Och nu, 2004--05: 63 poäng på 33 matcher.
Fast det kändes förstås som en klen tröst i går.
-- Det är väl ofrånkomligt att det blir så här ibland. Under 50 omgångar är det svårt att inte råka ut för någon plump, sa store backen Andreas Pihl.
Han var inblandad i matchens hetaste situation när han i andra perioden åkte på en armbågstackling av HV:s retsticka Andreas Jämtin.
Pihl sa:
-- Han är 1,52 och jag är 1,93 och ändå lyckades han sätta armbågen i ansiktet på mig. Jag ilsknade till, men han åkte och gömde sig tills jag hade lugnat ned mig lite.
-- Fast han fick höra några väl valda ord, sa Pihl.
Som . . . vadå?
-- Haha, det säger jag inte.
Lika bra det.
Vissa ord lämpar sig knappast i tryck.
Gillar inte Rooney
Delar av LHC-klacken White Lions är inte överdrivet förtjusta i Correns sportchef. "Rooney, du är en pajas", läste vi på en stor blå flagga i går.