Det börjar bli en vana för 22-åriga Motalatjejen Alina Johansson att vinna silver på sprintdistansen i Mountainbike-SM. Årets andraplats blev den tredje i rad. Och kanske är det just därför Mjölbycyklisten hellre pratar om sin fjärdeplats i "XCO", som är den olympiska distansen, det vill säga 6 varv på en fem kilometer lång bana.

– Det var nog mitt livs lopp. Stjärnan Jenny Rissveds drog upp tempot rejält i början och så var alla andra tvungna att släppa. Jag låg fyra och med ett varv kvar var jag en minut bakom pallplats. Sedan bara körde jag på för att försöka jaga ikapp bronset. Hela tiden tog jag in lite på den framför, och jag gav inte upp jakten även när det var kort kvar. Jag bara stod upp och skrek för jag hade ont i hela kroppen. Sedan i sista backen såg jag hon som låg trea framför mig. Jag kom aldrig ikapp, men tog in 50 sekunder på sista varvet, vilket jag är väldigt nöjd med, berättar Alina med mycket inlevelse, nästan som att hon fortfarande är inne i loppet.

Alina tycker det är lite tråkigt att det inte blev medalj, men samtidigt kan hon inte motstå att vara nöjd över loppet.

Artikelbild

| Alina Johansson berättar att hon jobbat mycket med de tekniska delarna i mountainbike.

– Jag har aldrig pressat kroppen så mycket förut. Det var häftigt att se hur mycket man kan ta i. Jag kände knappt igen mig själv, säger hon.

Det är också distansloppen Alina gillar och satsar mest på.

– Sprinten är ju bara att köra allt man har i två minuter. Distansloppen är mer roliga och utmanande tekniskt, psykiskt och fysiskt. Dessutom är det tuffare konkurrens och fler som kör.

Om man tänker på Alinas skadehistorik blir prestationen på SM extra imponerande.

Artikelbild

– Jag kraschade och fick hjärnskakning på en världscupstävling förra året. Jag hade problem i 7-8 månader efter det. Nu är jag helt frisk från det, men däremot hade jag sjukdomar och skador i princip hela tiden från januari till april i år, berättar Motalatjejen.

– Jag och min tränare lyckades verkligen med att lägga upp träningen för att komma i form.

Alina Johansson bor just nu i Falun, där hon pluggar till högskoleingenjör i maskinteknik. 22-åringen tillhör Dala Sports Academy, som ger henne bra stöd och förutsättningar för att utvecklas. Men snart tar hon examen och vad som händer då är inte helt klart.

– Tanken är att jag ska hitta något halvtidsjobb som kan kombineras med min satsning i mountainbike.

Det långsiktiga målet är att bli tillräckligt bra för att kunna leva på sporten.

– Det finns proffsteam som man kan bli värvad till för att representera dem i världscupen. Då om man är tillräckligt bra kan man få lön av dem. Men det är tufft, bara ungefär 100 cyklister i världen kan ha mountainbike som heltidsjobb.