Let´s dance! Oj, vad det svängde. Och det var inte LHC-spelarna som dansade bäst den här kvällen. Kaffeladan i Karlstad kokade och Färjestadspelarna visade hur enkelt livet kan vara:
Plocka bort Tony Mårtensson och få hela superkedjan med Mattias Weinhandl, Mikael Håkanson och Tony att försvinna var receptet.
Sen var det bara för Färjestadsspelarna att prickskjuta mot en darrig Rastislav Stana.
Snyggt jobbat Jörgen Jönsson och Rickard Wallin som helt tog Tony ur matchen.
Och segern var verkligen Karlstadpubliken värda.
Det är egentligen inget att deppa för. Inte ens som LHC-supporter. Det är kamp nu och det är kampen som är idrott.
Det är kampen som tänder publiken, som ger stämning och ni skulle bara ha hört hur det lät i Löfbergs lila arena under den sista perioden. Vilket tryck.
Tyvärr gjorde Linköpingsklacken bort sig. Skämde ut sig. Och jag hoppas polisens videoinspelningar visar vilka smågangsters som inte bör få tillträde till fortsättningen av SM-slutspelet.
Jag tror inte LHC vill ha med det avskummet att göra. Eller? Och uppriktigt sagt: LHC-spelarna var rätt skitiga i sitt spel under sista perioden också.
Måste i sammanhanget bara få säga: hockey i Karlstad är speciellt. Mäktigt rent av. Det är inte så mycket av det som händer på isen som är annorlunda, det smäller på med samma fermitet som på alla platser, som i alla rinkar. Det är stämningen på supporterläktaren som får mitt hjärta att klappa.
Det är taktfast och trofast från matchstart till matchslut, i motgång som medgång.
Sveriges bästa klack?
Ändå är det några härliga minuter före matchstart som river upp de varma känslorna, som får ögonen att fuktas och som är överlägset alla övriga inslag på arenor runt om i landet. Det är när Mattias Hellberg ballad och hyllning till Kjell Glennert, "På den sköld du bär", strömmar ut ur högtalarna och publiken tar upp sången och håller takt och ton.
Det är stort. Det är hjärta. Det är värme.
Jag saknade de stunderna efter semifinalspelet i fjol och jag kommer att sakna det i år igen.
Efter Färjestads seger i går kan det bli ett nytt besök i Karlstad. Det väntar visserligen två hemmamatcher - söndag, måndag - för LHC, men hittar inte Linköpingslaget ett snabbt motmedel mot gästernas eleganta sätt att ta bort Tony Mårtensson, kan det bli en långt längre serie än jag trodde efter utklassningarna i de första matcherna.
En sak till: Det var inte bara målmässigt som det var ombytta roller den här gången. Inget av Färjestads mål såg otagbart ut, samtidigt som Jonas Gustavsson I FBK-målet för första gången i semifinalspelet visade vilken talang han är.
LHC var egentligen det bättre laget långa stunder i matchen. Men hockey är ett spel där man ska göra mål, där skott mot mål bara är en parentes när allt ska sammanfattas och där dåligt målvaktsspel och backspel direkt avslöjas.
Jag vill se bättre takter från både Jonas Junland, Daniel Fernholm och Ivan Majesky på söndag.
Om inte finns risken att semifinalserien kan bli oroligt lång.