-- Det jobbigaste är att få till tekniken, säger Sara Tollemark, ledare i Kisa sportklubbs gång-sektion.
Distinkt sätter hon ned hälen i golvet i Bäckskolans gymnastiksal i Kisa.
-- Markkontakten är viktig liksom knästräckningen så att man får ett rakt ben i nedtrampet.
Sen gäller det att fästa blicken långt fram. Som när ekan ska ros över sjön.
-- Tittar man ner i backen kommer man inte så långt, säger Sara.
Hon tar täten tillsammans med träningskompisen Sofia Tollemark och bakom dem trampar de andra deltagarna i gång. Massor av fötter, ben och höfter i rörelse. Och så den betydelsefulla armpendlingen som ger fart och balans i gången.
Det går som tåget. Men mycket tystare och mjukare. Det enda som hörs är enstaka friktionsgnissel mellan doja och plastgolv. Annars är det bara ett mjukt tassande i hög fart. Runt, runt, runt i salen. Som vore det målmedvetna och julaftonssugna tomtenissar på gång så här två veckor före jul.
-- Gång är ett bra mellanting om man inte är så bra på att springa. Men det är minst lika jobbigt, säger Patrik Stridh och pustar ut efter den timslånga träningen.
Han och hans gångarkompisar är mellan 13 och 18 år. De tränar gång för att få röra på sig, stärka kroppen, bättra på konditionen och känna samhörighet med andra.
Suget efter att få tävla tycks inte vara outhärdligt. Det kanske är tur det eftersom gångsporten i Sverige går på sparlåga. Östergötland är ett undantag med klubbar som Kisa SK, Rimforsa IF och IFK Österbymo.
Här i södra länsdelen är marken väl upptrampad av gångsporten sedan decennier tillbaka. Mycket tack vare ledare som Lennart Nilsson, Egon Staaf och Arne Nilsson.
Vid sidan av bredden har även flera stjärnskott sett dagens ljus. Kisa SK:s Britt-Marie Carlsson (gift Lennman) blev en gång världsmästare och klubbkamraten Jan Staaf har medverkat i Olympiska spelen och även gått hem en lång rad med svenska mästerskap.
Men kan det verkligen vara så kul att gå på det där speciella sättet?
-- Ja, det är en häftig känsla att få en bättre teknik och stil, säger Sara Tollemark.
Patrik Stridh funderar i samma banor.
-- Det kanske inte är så kul att se på gång, men det är roligt att gå själv.