Tillbaka i KBK -förlåten och jobbsugen

Det väntas fint besök i Kisa. Kungaparet ska anlända om några timmar. Nere på Idrottsplatsen går Bosse Ohlsson och petar med foten i gräset på A-planen.

- När vi spelade mot Gullringen sa spelarna att planen var för hård. Men den här väl ändå rätt skaplig, tyvärr ligger den på en massa lera.

Bosse Ohlsson, som fyller 59 i sommar, är tillbaka på Kisa IP. Med glädje och ett varmt hjärta.

- Det är klart att jag blev lite förvånad när de ringde och frågade om jag vill komma tillbaka hit. Det var väl kanske inget som jag hade väntat mig, men det värmde hjärtat, det gjorde det.

Drygt två och ett halvt år har gått sedan domen föll i tingsrätten. I oktober 2006 dömdes Bosse Ohlsson för grov förskingring gentemot klubben i hans hjärta, Kisa BK. Under två års tid hade han, som klubbens ordförande, förskingrat totalt 270 000 kronor ur klubbens kassa, mestadels pengar som kom från försäljningen av bingolotter.

Avslöjandet i februari 2005 skakade om hela Kisa. Skulle snälle Bosse, som varit ordförande i KBK sedan 1992 och som hjälpt allt och alla, vara en brottsling? Nej, det kunde väl ändå inte stämma.

Men jo, det gjorde det.

- Det kändes som en stor befrielse när allt kom upp till ytan. Sista året mådde jag riktigt dåligt och förstod nog att jag förr eller senare skulle bli avslöjad.

Men den här bakgrunden kan det säkert förvåna många att Bosse, i dag, är tillbaka och jobbar i Kisa BK, klubben som han svek så kapitalt.

Bosse bad om lite betänketid när frågan kom från KBK:s styrelse.

- Jag ville ta reda på att det var ett förankrat beslut i föreningen, så att det inte skulle bli en massa skitsnack bakom ryggen.

Han kände snabbt stödet och på årsmötet tidigt i våras valdes han som sammankallande för idrottsplatsgruppen.

- Jag styr skötseln av anläggningen och håller också lite i förberedelserna inför matcherna. Det trivs jag jättebra med och det är förstås helt ideellt, säger Bosse och ser sig om i kansli­rummet där vi nu tagit plats.

- Här inne har man suttit många timmar. Inte minst när jag var ordförande och tog på mig lite väl mycket arbete.

Hur länge dröjde det innan du tog dig ner till idrottsplatsen igen efter "avslöjandet"?

- Tja, det dröjde. Det här kom ju fram i februari och det var nog först på hösten som jag åkte ner för att se en match igen. Det var väldigt nervöst, man visste ju inte riktigt hur det skulle kännas. Men det var inga problem, faktiskt.

- Första veckorna där i februari var annars riktigt jobbiga. Jag tordes knappt gå ut hur huset och det tog ett bra tag innan jag vågade titta någon i ögonen. Sedan hade man ju också oron för hur det skulle drabba resten av familjen. Men nu, när man ser tillbaka, kan man säga att vi har fått stöttning från väldigt många håll och det är jag väldigt tacksam för.

Hur ser du tillbaka på förskingringen i dag?

- Det började väl som för många andra, som ett litet lån som jag tänkte betala tillbaka. Men sedan rullade det bara på och blev större och större. Jag styrde ju med det mesta som ordförande och på den tiden fanns det tyvärr ingen riktig kontroll på pengarna i föreningen.

Pengarna som Bosse tog ur klubbkassan gick i första hand till att betala räkningar.

- År 2000 blev jag uppsagd efter 32 år på Posten och som arbetslös blev jag nästan lite desperat och hoppade på ett jobb som säljare på Folksam. Jag, som var van vid ett tryggt statligt jobb, började arbeta med provision och det passade mig inte alls. Det var också då som det blev kärvt med ekonomin.

- Att jag sedan började ta pengar från KBK är förstås något jag ångrar oerhört mycket, men jag kan inte få det ogjort. I dag kan jag bara beklaga det hela och försöka gå vidare med lärdomen.

Bosse riskerade fängelse, men dömdes till villkorlig dom och samhällstjänst i 240 timmar. Dessutom håller han som bäst på att betala ett skadestånd till Kisa BK på totalt 277 000 kronor.

- Samhällstjänsten är avklarad, jag gjorde 80 timmar i Tolvmannabacken och resten ägnade jag åt att måla om ladan vid Hembygdsgården.

- Och skadeståndet har jag nästan betalat av hälften på. Men nu kommer kanske resten inte gå lika snabbt eftersom jag blev arbetslös igen för några månader sedan. Jag omskolade mig till CNC-operatör och jobbade i Tranås i två år. Men nu har nästan hälften på företaget fått gå.

Bosse ser trots allt inte så deppad ut.

- Nej, jag vet att de vill ha mig tillbaka så fort konjunkturen vänder och det tror jag faktiskt att den gör rätt så snart.

Den positiva framtidssynen förenar han också med ett fysiskt välbefinnande.

- Mitt i allt det här fick jag problem med hjärtat och då bestämde jag mig för att sluta röka. Jag rökte uppemot 20 cigaretter om dagen i 40 år och att sluta är det bästa beslut jag någonsin tagit. Jag känner mig mycket piggare.

Bosse Ohlsson har fått en andra chans - på flera sätt.