Emelie Eriksson siktar mot Elitserien.
Under första helgen i december var första gången Emelie Eriksson, 22, kunde ge allt i en konståkningstävling, sedan den otäcka fotskadan 2015.
Skadan skedde när hon skulle göra en "dubbel axel", alltså hoppa upp i luften och snurra två och ett halvt varv.
– Jag fastnade i upphoppet. Så min fot satt fast i isen medans jag påbörjade rotationen. Hela min fot vreds sönder. Alla mjukdelar och liggament, ända upp till knäet, var trasiga. Jag bröt inget, men allt annat var trasigt, säger Emelie.
Den värsta smärtan kom först på kvällen, men hon fick lyftas av isen.
– Därifrån började resan med att söka specialister. Jag gipsades sex-åtta veckor. Sen körde jag rehab ett helt år. Jag var typ tillbaka i slutet på säsongen 16/17.
Men foten var inte tillräckligt bra och hon fick snabbt ett bakslag i träningen.
– Den vägrade att fungera. Samtidigt tog jag två studenter (en svensk och en tysk, abitur) och gick in i väggen. Det blev så mycket med skadan och skolan. Så mina föräldrar pausade konståkningen och jag fick bara träna för skojs skull.
Emelie gick gymnasiet i Stockholm och flyttade till Linköping 2019 för att studera affärsjuridik med Europainriktning på Linköpings universitet. Hon pratar tyska flytande och började med konståkning i Augsburg, Tyskland. Där hennes pappa, före detta ishockeymålvakten Magnus Eriksson, spelade i Augsburger Panther.
– Jag har varit på is ända sedan jag lärde mig stå. Jag skulle bli hockeyspelare från början, men valde konståkning direkt.
Hon minns första tävlingen som barn när familjen flyttat till Milano, Italien.
– Den var kaos. Det var en jättestor arena och även om jag var typ sex år så kastade folk in massor med gosedjur. Man kunde knappt tro det.
Drömmen om en karriär som professionell konståkare såg ut att förbli just en dröm. Men det kom en vändpunkt: flytten till Östergötland och Linköping.
– Annars hade jag nog slutat, för det var inte kul, det var så många motgångar. Men jag ringde och frågade Marianne (Hogner, sportchef Linköpings konståkningsförening) och hon tog bort alla osäkerheter jag hade. Att få uppleva glädjen och engagemanget som finns här gjorde att det blev jätteroligt igen.
Emelie gjorde en operation av foten 2019 för att skrapa bort ärrvävnad och bensplitter. Den skulle fullföljas 2020, men det sköts upp på grund av pandemin. Våren 2021 blev det av och nu kan Emelie, för första gången på sex år, tävla med ett fullt program och kunna göra de hopp som krävs för högre resultat.
I början på december tävlade hon i Björkcupen i Umeå som en av sex åkare i seniorklassen. Och det gick bra. Emelie ledde efter kortprogrammet, men fick nöja sig med andraplatsen efter att ha kommit tvåa i friåkningsprogrammet.
– Det var superkul att tävla. Spännande, men också väldigt läskigt. Jag älskar att vara på isen, göra steg och uttrycka mig till musik.
I år tävlar hon i A-serien med målet att samla tillräckligt med poäng för få tävla i nästa säsong av Elitserien.
Tanken är att hon ska göra en "dubbel axel", hoppet hon skadade sig på, i kommande helgs tävling i Mörrum.
– Då ska jag verkligen satsa fullt ut och försöka landa det hoppet, säger Emelie.