– Jag har alltid tyckt om att visa upp mig. Jag har även gått på dans och tyckt det varit kul att uppträda till musik. Sedan märker man att det går bättre när man tränar och det blir oftast roligare när man är bra på någonting, säger Ildi Adok och ler.
Tillsammans med LKF:s systrar Tifani och Vivien Teszari samt Daniel Engelson är hon en av Linköpingsåkarna som brukar ha framgångar på elitserietävlingarna. För Ildi har det dock varit några tuffa år med skador som hämmat hennes framfart.
– Under mina första år som junior hade jag mycket skador och en stor dipp. Det var väldigt kämpigt att ta sig upp från den. Förra säsongen lyckades allting komma samman och det gick bättre. Jag hade verkligen kämpat för det och det började ge resultat. I år har det istället handlat om att få det fungera med studierna. Jag ville inte sluta med konståkningen och vill klara av så mycket jag kan utifrån de förutsättningarna jag har nu, säger Adok.
Nu har hon tagit klivet från junior till senior och är därmed den enda LKF-åkaren i klassen. Tidigare har hon fått tampas med och emot systrarna Teszari bland juniorerna.
– Just nu försöker jag bara se det jag behöver förbättra på en tävling. Det är lättare att fokusera på sig själv. Annars jämför man sig med varandra och blir så klart också pushade av varandra. Det blir en annan grej när man är den enda från sin klubb i en viss tävlingsklass – men på ett sätt är det ganska skönt, säger Adok.
Vilken prestation är du mest nöjd över hittills?– Jag var väldigt nöjd första gången jag kvalade till SM som ungdom. Men jag är nästan mer nöjd över att jag lyckades ta mig ur svackan jag hade. Jag lyckades komma med till junior-SM som jag hade velat i flera år och tog mig till elitseriefinalen. Det var ingenting jag trodde inför säsongen utan det kom av att det gick väldigt bra på tävlingarna. Det var jättekul att jag fick med mig bra resultat efter att jag hade tränat så hårt. Det var så mycket vilja och att jag inte gav upp som låg bakom framgångarna. Det är jobbigt om det går sämre en period och speciellt om den perioden är lång. Därför kändes det extra skönt när det gick så pass bra.
Nu har hon lyckats kvala in till SM på nytt och det är första gången hon tävlar i mästerskapet som senior.
– Det var skönt att jag kom med. Jag visste att jag hade möjligheten att kvala in med tanke på vad jag kan göra i mina program, men det handlar också om att lyckas prestera på tävling. Det är de två bästa resultaten i de tre första tävlingarna som bestämmer vilka som kommer med. Efter de två första låg jag precis innanför gränsen och allt hängde på den sista tävlingen eftersom de som låg bakom mig eventuellt kunde åka bättre. Så var det förra säsongen också och det var skönt att det gick vägen även i år, säger Adok och ler stort.
Hon menar dock att konkurrensen är hårdare på juniorsidan, men att programmen samtidigt är svårare för seniorerna.
– Det beror på hur man ser det. Det är färre seniorer som kommer med till SM samtidigt som det också är färre seniorer som kvalar in. I juniorklassen är de fler som tävlar och det finns många duktiga juniorer. Det är dock svårare element som är obligatoriska i seniorklassen och på det sättet är det svårare i sig. Det är också flera åkare som ligger på ungefär samma nivå bland seniorerna så det gäller att verkligen göra det man kan. Det blir ju på något sätt ”riktiga SM” nu.