– Ett stort mål som jag lyckats nå. Det känns väldigt bra, säger målvakten Elin Rosén.
Elin har gjort tre landskamper tidigare. Amanda Ljunggren en till, då hon fanns med både under Euro Floorball Tour och Finnkampen tidigare under säsongen.
Amanda:
– Jag ska inte säga att jag hade räknat att komma med nu, men jag hade blivit förvånad och hade velat ha en riktigt bra förklaring om jag inte hade gjort det. Jag tycker att jag gjorde riktigt bra matcher när jag var med tidigare och hela vår femma spelade bra tillsammans.
U 19-VM spelas i Schweiz med start den 2 maj. Sverige möter i sin grupp Tyskland, Norge och Tjeckien.
– Skulle tro att Tjeckien blir svårast. Det brukar väl vara så, funderar Amanda.
Och vad blir ert mål, hur bra är Sverige?
– Final, minst, säger Amanda. Det lär nog stå mellan oss och Finland.
Amanda känns som sagt given i en av de ledande femmorna i landslaget. För Elin blir det en tuff fajt att slåss om målvaktsplatsen med Cornelia Palmér från Umeå IBF.
– Jag har lite dålig koll på de andra målvakterna som varit aktuella eftersom de inte spelat i Superligan som jag gjort. Men mitt mål är givetvis att få bli förstemålvakt.
De båda kommer från en jobbig säsong med klubblaget i Libk. Det blev bara tre segrar på 26 matcher och nedflyttning till allsvenskan.
När vi frågar vad de tänker om framtiden kommer svaret snabbt från Amanda:
– Jag vill fortsätta spela i högsta serien och det är några klubbar som ringt.
Hur många då?
– Fyra. Att stanna kvar i Libk blir i så fall det femte alternativet. Men jag känner verkligen att jag vill spela i ett lag som kan ta sig till slutspel i SSL.
Elin Rosén är lite mer kluven.
– Jag vill också spela i SSL, men samtidigt har klubben sagt att man ska göra en satsning på att komma tillbaka. Och kan man få behålla stommen från det lag vi hade i år och fylla på med de bästa från vårt allsvenska lag så kan det bli riktigt bra. Men jag ska spela VM först, sen får jag fundera över det där.
Varför gick det så illa den här säsongen?
– För egen del hade vi först en tränare som jag inte alls klickade med, säger Amanda. Och när vi förlorade några matcher i rad i början fick vi dåligt självförtroende som sen aldrig blev bättre.
Hon är dessutom riktigt kritisk mot föreningen och inställningen till damlaget.
– Det finns riktigt stora orättvisor mellan oss och herrlaget. Man fick verkligen inget stöd och vi kände att ingen från förenings sida trodde på oss. Det är riktigt trist att det är så.
Elin nickar och håller med.