På grund av allt det hemska som händer i Ryssland och Ukraina var det länge sedan som SHL var så här bra med så många vassa hemvändare och så starka lag.
Men ändå är det något som saknas.
Det saknas profiler.
För någon dryg månad sedan sa LHC-kaptenen Jonas Junland i kollegan Carina Glennings intervju: ”Många idrottare är väldigt gråa och tråkiga och hasplar ur sig de vanliga flosklerna. Vi har ett ansvar att vara öppna, ärliga, säga sanningen och förmedla känslorna. Profiler är viktiga, men ett utdöende släkte.”
Tyvärr har han rätt.
Roade mig häromdagen att fundera över vem som egentligen är SHL-hockeyns största profil och behövde inte fundera länge. Frölundatränaren Roger Rönnberg sticker ut som ingen annan. Alla tycker om honom, men inte alla tycker om honom. Vet vilka knappar han ska trycka på. Hånfulla leendet mot domslut. Förmågan att locka fram reaktioner.
Själv kan jag gilla den dåliga förloraren och sucka över den dåliga vinnaren.
Men sen?
Emil Sylvegård i Malmö? Absolut. Det är ett namn. Brendan Shinnimin i Luleå ett annat. Joel Lundqvist i Frölunda? Visst. Men hur mycket roligt bjuder han på i intervjuer? Tränare som Jörgen Jönsson, Mikko Manner och Thomas Berglund.
På min lista kommer Junland med det karakteristiska röda skägget högt upp.
Så öppen och så orädd att säga vad han tycker och tänker.
Det är underbart.
Man kan sticka ut på många sätt och det är klart att ett sätt är att vara en av ligans bästa spelare och göra en massa poäng. Som Oskarshamns succéduo Patrik Karlkvist och Antti Suomela. Som Skellefteås Jonathan Pudas eller Färjestads Theodor Lennström.
Men gå ut på stan och fråga hur många som känner igen dem där.
Det är garanterat inte många.
I en tid när idrotten och även ishockeyn blir alltmer likriktad finns gott om plats på scenen för fler. De där polariserande figurerna som skapar rubriker blir tyvärr allt färre. Ibland kan man verkligen sakna Fredrik Norrena, Dick Axelsson, Per Ledin, Andreas Jämtin & Co.
Så fram för fler profiler för att förhöja upplevelsen. Mindre mellanmjölk. Känslor är lättsåld underhållning. Det hör till att vara lite småjävlig, men ligger du på gränsen får du vara beredd att ta konsekvenserna. Så klart ska spelarna respektera varandra, men den där rivaliteten måste finnas. Det behöver inte alltid vara så välkammat. För någon vecka sedan skulle ovannämnde en adrenalinstinn Sylvegård "köra över" HV:s Emil Andrae och...ja, det var väl inget att hetsa upp sig över?
”Jag syns, alltså finns jag”.
Det sa franske filosofen René Descartes redan på 1600-talet.