Under lördagen, efter en vecka fylld med sjukdomar i laget, var nummer 22 tillbaka för andra gången den här säsongen. Och, som vanligt, gjorde han ingen besviken.
Målpass till 1–0, sen med och drog upp den kontring som han själv satte 3–0 på.
Detta efter bara ett par träningspass den gångna veckan.
Förstå då att Jocke Ström är unik på sitt sätt. Jag påstår att det inte alls är ett underbetyg till Superligan som serie att en spelare som slutat flera gånger och bara tränar när han får ett telefonsamtal om att laget behöver hans hjälp kan gå in ett lag och få det att se ut som han aldrig slutat.
Istället visar det Jocke Ströms storhet. Flera har sagt att han måste vara en av de bästa spelarna i landet som aldrig gjort någon landskamp.
Jag är benägen att hålla med.
Jocke har en snabbhet, en vilja och en energi som smittar av sig på det egna laget och får motståndarna att tappa humöret.
Jag minns så väl slutspelet för två år sen, mot Pixbo, när Jocke jagade livet ur deras back Jens Milesson match efter match så att denne till slut tröttnade på allt och sparkade ner Ström bakifrån, drog på sig en utvisning som Libk gjorde mål på och till slut slog ut seriesegrarna.
En sån spelare vill man ha i laget.
Dessutom är Jocke Ström en publikfavorit som tänder publiken och på det viset ger laget ännu mer energi.
Viktigt det också.