Jubel för Daniella Åström & Co efter en segerboll mot Lund. Nu väntar klubbens första SM-final någonsin på damsidan.
När Daniella Åström slår in den avgörande bollen i tredje semifinalen mot Lund betyder det att Linköpings VC:s damer för första gången spelar SM-final.
Stor applåd för det.
Det är stans bästa elitlag för tillfället och jag ser fram emot några sköna finalfester i Sporthallen.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på det som var och hur det där med idrottsliga framgångar liksom går i cykler.
För snart hundra år sedan tog mina första stapplande steg i det här yrket och mitt första uppdrag var, om jag minns rätt, att bevaka division 5-matchen mellan Tellby och Linköpings AIK. Jag tror inte någon av klubbarna finns kvar och det säger också något om att det var en annan tid.
Linköping hånades och sades vara sämst i Sverige på idrott.
För bara tio år sedan vete sjutton om inte residensstaden var bäst.
Minns ni 2015?
LHC-herrarna kom fyra i SHL, LHC-damerna tog SM-guld, Linköping IBK spelade SM-final i innebandy, Linköpings VC:s herrar tog SM-guld och Linköping FC spelade kvartsfinal i Champions league.
Wow.
Nu 2025?
Not so much.
LHC sladdar på nedre halvan på både herr- och damsidan, Libk gör inte annat än åker ut i kvartsfinal, LVC:s herrlag harvar i division 1 och LFC har på ett drygt år rasat från toppen till botten.
Det känns trist att skriva, men sanningen är att det var rätt länge sedan som det såg så här illa ut i elitidrottsstaden Linköping.
Tiderna förändras.
Och inte alltid till det bättre.
Det är fortfarande långt från tiden när Linköping hade sin handboll och nästan inget mer, men det har oroväckande snabbt gått bakåt. LHC hade stor del i den explosionsartade utvecklingen för vad som hände med stadens arenaidrotter. Som fick kommun och näringsliv att vakna ur den idrottsliga koman. Som visade att ingenting är omöjligt.
Nu kämpar ishockeyklubben och om det även påverkat andra negativt låter jag vara osagt.
Men något är det.
Emmy Andersson peppar laget.
Man kan tycka olika om vad elitklubbarna betyder, men kom inte och säg att de inte betyder något. Mest av allt är det så klart upp till varje klubb, men det krävs att företagare och kommun hänger med. Att rätt beslut tas när förutsättningarna avhandlas hos politiker och tjänstemän.
Nu ska den där multihallen, som det pratats om så länge, börja byggas runt årsskiftet och det är bra.
Men den borde ha varit på plats redan igår.
När jag häromdagen kom in i Växjö välkomnades jag av en stor tavla där det stod SLUTSPELSSTADEN med stora bokstäver. Tänk att det inte är länge sedan som Linköping hade kunnat kallas för samma sak.
Nu återstår att hoppas på LVC-damerna och även om inte så många går bananer över det är det lätt att se något hänt sedan OS-experten Karin Lundqvist anställdes med uppdraget att lyfta intresset i staden. Bättre lag. Bättre matcharrangemang. Bättre intresse.
Det kom några hundra åskådare till lördagsmatchen mot Lund (3–1) och med Ana Cetnik och inhoppande passaren Nathalie Arvidsson som två matchvinnare var det inget snack. Till kommande finaler förväntar jag mig några publikfester i Sporthallen. Jag har alltid gillat volleyboll och aldrig riktigt förstått varför intresset ofta är så lågt.
Med en dåres envishet hävdar jag att det ofta är kul underhållning.
Nu har Sverige ett framgångsrikt landslag med superstjärnan Isabelle Haak i spetsen och spelar förstås också in.
Det är en myt att media kan skapa ett intresse av något som inte finns.
Du måste visa att du är värd det – och ett SM-guld skulle göra det lättare för LVC att nå dit.
LVC har ökat publiksiffrorna i Sporthallen.