Det är många saker i livet som man inte riktigt förstår. Hur kan världen så ofta vara så brutalt ond? Hur i hela världen lyckades man bygga pyramiderna i Egypten? Hur kan vi åka till månen när vi inte kan få fram batterier till mobiltelefonen som räcker mer än någon dag?
Och för att ta det till en helt annan nivå:
Hur sjutton kan Linköping HC nu ha vunnit åtta matcher i rad mot Timrå?
Det är smått obegripligt.
Nu var det en försvarsinsats deluxe som gav resultat, det blev 2–0 och om inte Modo samtidigt hade vänt uppe i Luleå hade kontraktet varit klart. Nu behövs två poäng till in på kontot innan det definitivt kan blåsas faran över.
Jag kan ju älska sådana här insatser när alla gör precis allt för att skydda det egna målet, men säg så här: med en sådan här attityd under hela säsongen hade LHC varit betydligt högre upp i tabellen. Robin Kovacs gjorde mål för fjärde matchen på de fem senaste och Jesper Myrenberg höll nollan för andra matchen i rad.
Bäst när det gäller.
Oavsett vilken serie som LHC nu spelar i till hösten är det mycket som behöver göras och många frågor som behöver funderas över.
En av de allra viktigaste:
Varför är det så få spelare i Linköping som utvecklas, som slår igenom och som faktiskt blir bättre?
En sak att få in unga (då och då till och med egna) spelare i SHL, men att verkligen ta nästa steg och bli bärande spelare. Det som andra klubbar ofta är bra på. Det som LHC behöver bli bättre på. Unga spelare som lyfter här och inte när de flyttat någon annanstans.
Jag skulle rent av säga att det är en ödesfråga för klubbens framtid.
De som ska flytta härifrån ska flytta till NHL och inte till någon konkurrent i SHL.
Backsidan är en sak.
Där kan ingen säga annat än att det har kommit fram och fostrats talanger med Stanley cup-mästaren Gustav Forsling som det allra tydligast lysande exemplet.
Men ta kullen med jättetalanger födda 2004 som faktiskt var bäst i Sverige.
Bröderna Hävelid, Hugo och Mattias, är numera i allsvenska Djurgården. Fabian Wagner harvar i Winnipegs farmarlag. Filip Bystedt gjorde det oftast bra innan han stack till San José, men ingen kan säga att han flög i SHL.
Det beror lika mycket på spelarna själva som på LHC, men klubben måste bli betydligt bättre på att knuffa dem över kanten. Jag förstår att allting blir så mycket enklare om du ligger högre upp i tabellen, men ibland måste kanske mer etablerade spelare åtminstone tillfälligt hamna utanför för att få in ny ungdomlig entusiasm och kraft.
Ingen ska spela för att han är ung, utan för att han är bra, men jag tror att det blir för fegt ibland.
Nu blir det exempelvis viktigt att behålla Eddie Genborg – NHL-klubbarna kommer att slåss om hans namnteckning i draften i sommar - och verkligen ge honom chansen i en större roll.
Hur många av årets spelare kan ni ärligt säga antingen har blivit bättre eller varit bättre än förväntat?
Ja, inte är det många.
När Aftonbladet rankar seriens 50 bästa spelare är det en från LHC (Linus Hultström) som är med på den listan.
Det säger onekligen något.
LHC behöver ett par till av Christoffer Ehn och Remi Elie, mer attityd och mer av spelare i 20–25-årsåldern som är på väg uppåt, som brinner för att ta sig vidare till ännu större sammanhang och inte så många som faktiskt närmar sig slutet av karriärerna i Linköping.
Det är upp till bevis för många och inte minst för sportcheferna Peter Jakobsson och Tony Mårtensson som måste lyckas med lagbygget den här gången.
Måste!