För det första:
Efter ett mål på två matcher åkte Linköping FC till Växjö och på två poäng undrade vi vart det topptippade laget är på väg?
Nja, efter 1–2-förlusten ska det till rätt mycket Bagdad Bob-tendenser för att påstå att det ser bra ut.
Tre matcher spelade. Två oavgjorda. Två mål. Noll vinster.
Det är så klart inget annat än en mardrömsstart för ett lag med uttalade ambitioner om Champions league. Efter svaga starten nu blev det något bättre, men utöver pigga inhopparen Irene Dirdals vassa skott till 1–1 och stolpträff på övertid kunde antalet heta chanser nästan räknas på ena handens tumme.
Det händer för lite och mycket mer än så här krävs.
Mycket mer.
Senaste årens målglada och charmiga LFC har så här långt varit något helt annat. Cathinka Tandberg var blek och ska ha kritik för det, men hur många vettiga bollar fick anfallsstjärnan att jobba med under 95 minuter? Jag förstår att hon gav frustrationen ett ansikte efter snacket i omklädningsrummet efteråt.
Där har Rafael Roldan, tränaren, en av flera knutar som måste lösas snarast möjligt.
Poängutdelningen är en sak, men frågan är om inte spelet oroar mer.
Detta sagt kommer jag inte från spaningen att det tydligt märks att de bästa spelarna försvinner från allsvenskan. Kvaliteten är inte lika bra som tidigare och...ja, allt annat hade varit konstigt.
Sedan förra sommaren har bland andra Olga Ahtinen, Saori Takarada, Yuka Momiki, Elin Rubensson, Maika Hamano, Madelen Janogy, Matilda Vinberg, Evelyne Viens, Loretta Kulashi, Katrina Gorry lämnat för spel i större klubbar i större ligor. Allsvenskan har aldrig varit med om så många tunga tapp på en och samma gång.
Det blir förstås som en ständig dränering av profiler. När spelare utvecklats färdigt på svensk mark hamnar de någon annanstans. Det ökar kraven på klubbarnas talangutveckling, men också på att bli bättre på att ta betalt för dem som lämnar.
Det är lätt att sucka över en utveckling som inte går att stoppa, men gäller att inse att allsvenskan inte behöver bli så mycket tråkigare för det.
En naturlig följd när skillnaden mellan spelarna blir allt mindre är att det blir jämnare och den ovissheten har också sin charm. Tiden när bättre lag åker och spelar skjortan av sämre lag är förbi. På gott och ont.
Den här serien kommer att leva ända in i kaklet, men frågan är om detta LFC har vad som krävs för att hitta vägen till toppen.