Jag stressade ner för trapporna till squashallen i Linköping. Det var en helt vanlig dag på jobbet, och inte trodde jag att jag skulle vara med om ett möte som skulle sätta spår. Som sportjournalist träffar jag drivna människor varje dag som kämpar för framgång och utveckling, men vissa sticker ut ur mängden mer än andra.
Killen jag träffade heter Erik Jakobsson och är en 19-årig Linköpingskille som spelar squash för Teknova i Vadstena. Hans inställning är något utöver det vanliga. Glöden i hans blick syntes från mils avstånd. Med bestämda ord i intervjun sa han: "Jag ska bli bäst i världen. När jag är mellan 26 och 28 år kommer jag att vara bäst. Det lovar jag till 200 procent. Det finns ingen som lägger ner så mycket tid och energi som jag gör på det här. När jag är 28 år är det ingen som kommer att kunna slå mig. Tills dess är det bara att kämpa".
Jag tror på honom. Han kommer att bli bäst i världen.
Själv har jag alltid varit en människa som älskat lagidrotter – hur ett kollektiv tillsammans tar sig igenom framgång och motgång. Men för individuella idrottare kan de bara vända sig till sig själva. Det har därför varit extra inspirerande att bevaka tennisspelaren Cornelia Lister när hon klättrat på WTA-rankingen i dubbeln. Till nästa år tror jag även att hon kommer få ett större genombrott i sitt singelspel. Det har också varit spännande att se Lass Vera Karlsson storma fram i simbassängen och följa friidrottaren Max Hrelja som nu ska ta steget från junioreliten in i senioreliten. Men mest längtar jag till år 2026 då jag ska göra en stor intervju med Erik Jakobsson, när han står högst upp på pallen och är bäst i världen i squash.