Inför försäsongsmatcherna är det nästan alltid samma inställning från min sida. Det är absolut ingenting som avgörs på isen nu. Lag kan vara totalkassa under försäsongen för att sedan hitta sätt att vinna under seriens gång. Men när jag satte mig på pressläktaren i den lilla mysiga hallen i Mjölby gick det upp ett ljus för mig. På isen syntes det en stor premiärnervositet från LHC-spelarnas sida – och framför allt den fokuserade blicken från Robin Johanssons kunde nog få vem som helst att rysa.
Det var den första träningsmatchen – ingenting stod egentligen på spel – men ändå är det väldigt mycket som står på spel. Majoriteten av spelarna i det här laget har så mycket att bevisa både när det gäller stort och smått. Max Lindroth, Michael Frycklund, Robin Johansson. . . det är här och nu de lägger grunden som behövs för att kunna bevisa att de har kvalitéerna som krävs för att vara tongivande i Sveriges högsta liga. Det är också nu Simon Lundmark måste ta chansen för att ens kunna få möjligheten till det där riktiga genombrottsåret och visst måste Adam Ginning steppa upp sitt fysiska spel ännu mer för att pamparna i Nordamerika ska ge honom en flygbiljett mot alla hockeyspelares dröm.
Men som sagt – resultatet i en träningsmatch är skitsamma. Här fanns det mycket positivt att ta med sig. Hampus Larsson såg riktigt bra ut och Simon Lundmark har verkligen växt under försäsongen. Ginning skapade slagsmål som gav Linköpingslaget ett litet mentalt övertag under en period och han kan nog bli den där pulshöjaren som ibland krävs för att laget ska vakna till liv. Det gäller bara att han kan avväga när det behövs och inte.
Mattias Bäckman var tillbaka från skada och såg piggare och bättre ut än vad man vågat hoppas på, Jakko Rissanen verkar vara ett riktigt bra nyförvärv och Broc Little snurrar runt lika bra i anfallet som han alltid har gjort. Men det är väl just där ett orosmoln finns. Nu har det bara spelats en träningsmatch och man kan inte avgöra något redan nu. Men visst kändes det som att den enda riktiga spetsen LHC hade framåt var Broc Little? Jag hade hoppats att få se klarare besked av spelare som Patrik Lundh och Henrik Törnqvist. Tur är väl det att de har några matcher till på sig att bevisa vad de går för.
Sist men inte minst. Så bra som Djurgården ändå är så här tidigt är det väldigt mycket som talar för att de kommer vara med och fightas om guldet i år igen. Jag kan redan nu avslöja att jag har dem som guldfavorit. Så pass bra lag har dem på pappret – och så pass spännande såg de ut redan nu.