Sitter i Behrn arena och måste för säkerhets skull kolla en extra gång på almanackan. Jodå, det är 2015. Inte 2014 (eller 2013) då LHC ständigt lyckades förlora den här typen av matcher.
Det var jämnt i två perioder, det var ledning med 1–0 – och sen blev det nästan bara fel i den tredje. Örebro gjorde tre raka mål och vände sin negativa trend (ni har förmodligen hört det förut att lag ofta gör det mot LHC). Det är annars just sådana här matcher som ska vinnas och sådana här lägen som ska utnyttjas om du ska få en mer bekymmerfri väg direkt till slutspel. LHC hade verkligen chansen att skaka av sig Örebro, men tog den inte. Inte alls.
Det måste kunna gå att spela av matchen på ett bättre sätt. Aggressivt, men ändå disciplinerat. Bakåt först, framåt sen. Nu blev det ingenting av någonting. För släpphänt och bekvämt. Bättre krävs för ett lag med uttalade guldambitioner.
"Vi tappade fokus", sa Roger Melin, tränaren.
Så var det.
Örebro bjöds tillbaka in i matchen och uppstickaren har tillräckligt många skickliga spelare för att ta vara på det. Det var likadant i Linköping för några veckor sedan, om ni minns.
Marcus Högbergs insats i målet var signifikativ. Alldeles utmärkt i 40 minuter, men så släppte han en retur rakt ut till Martin Johansson och det var början till vändningen. Julius Hudacek, kollegan i Örebro, höll samma höga klass i hela matchen och fick till publikens jubel dansa som vanligt efteråt.
Jacob Micflikier reducerade i slutet, men det var så dags då. I övrigt kan antalet heta LHC-chanser i slutperioden räknas på ena handens tumme.
Om ens den behövs.