Solen hade just gått ned bakom ena läktartaket, det var 1–1 i cupfinalen mellan Linköpings FC och Kristianstad, när jag vände mig mot bänkgrannen Simon Petersson och sa att "nu blir det mål snart”
Sen tog det kanske tio sekunder innan Mariann Gajhede rullade in 2–1 efter en grov miss av i övrigt storspelande Hedvig Lindahl .
Ni kan kalla mig synsk.
LFC är fortsatt hundraprocentigt när det gäller cupfinaler – fyra vinster på lika många försök – och tog första titeln sedan succéåret 2009. Med det här laget och med inte lika många skador under våren hade inte heller Rosengård varit så hopplöst långt före i allsvenskan.
Med portugisiska nyförvärvet Claudia Neto som offensiv motor fick LFC tillbaka den dimension som saknats sedan Renee Slegers hamnat på skadelistan på obestämd tid. Samarbetet med Pernille Harder såg spännande ut och överhuvudtaget var LFC bekvämt och bolltryggt.
Så länge farten hölls uppe på ben och boll var det klasskillnad. Men med ojämna mellanrum stannade det för ofta upp för mycket och löptes för lite, vilket gjorde att Kristianstad lättare kunde hitta nycklarna för att stänga till centralt.
Ovannämnda Neto kommer att bli en tillgång och även danska mittbacken Janni Arnth gjorde mycket som var bra och knappt ett enda fel. Tränaren Martin Sjögrens svåraste uppgift i fortsättningen blir att hålla alla på humör och välja rätt i en betydligt tuffare konkurrens.
Men hellre det än att inte kunna välja alls.
Det var en fantastisk fotbollskväll, det kom 1 200 åskådare till Linköping arena och för att vara svenska cupen var det bättre än väntat. Det spelar egentligen ingen roll om det handlar om fotboll, bandy eller casting. Cupen är lika het som valborg utan eld. Misshandlad, hunsad och tilltufsad – och nästan alla gnäller på den. Nu har ändå gjorts ett försök att inte spela finalen när gräset blir alldeles krispigt av kvällsfrost och det krävs extra kalsonger för att inte frysa ihjäl.
Det är ett bra steg på vägen.
LFC fick 100 000 kronor för besväret och klubbdirektören Anders Mäki borde lägga åtminstone en del av pengarna på att behålla Pernille Harder, som är så bra att hon måste vara ett namn för större klubbar.
Två saker till:
Jag antar att förbundskapten Pia Sundhage såg matchen på tv och såg att Jessica Samuelsson måste ha en plats nästa gång hon tar ut sitt landslag. Magdalena Ericsson borde vara där också.
Jag vet inte exakt hur länge det har varit klart cupfinalen ska spelas på Linköping arena, men tydligen inte tillräckligt länge för att någon skulle bemöda sig att kolla att den stora matchtavlan fungerade.
Det gjorde den inte.
Svagt.