Jag har aldrig varit någon Zlatanist. Skäms en smula över att jag en gång för hundra år sedan tyckte att fotbollslandslaget faktiskt var lika bra med Marcus Allbäck som med den store från Rosengård. Eller till och med bättre.
Tänker på det när jag ser Falkenberg och Linköping göra upp i andra SM-finalen i volleyboll. Här finns många Marcus Allbäck, men inte en Zlatan Ibrahimovic så långt ögat når.
Svensk volleyboll skulle må bra av en rebell.
Det är uppenbarligen svårt att skapa att bärande intresse. Mer känslor och mer kaxighet vore en bra start. Några spelare som sticker ut, som syns och som märks. Inte så att någon behöver slå någon på käften, men nu känns det som om alla gillar alla, det är välkammat så in i den och jag sitter och längtar efter någon att inte nödvändigtvis tycka om, men någon att tycka om. En smula hatkärlek ska inte underskattas för att skapa intresse, adrenalin och underhållningsvärde.
Missförstå mig rätt.
Jag gillar verkligen volleyboll.
Men en Zlatan skulle göra det ännu roligare.
Den sanslösa idrottsvåren i Linköping bara fortsätter. I helgen kan det bli guldparty gånger två. Att det blir det på söndag tar jag för givet. Det var en imponerande LVC-insats i andra finalen och jag kan omöjligen se att det finns någon utväg för Falkenberg i den här serien.