Det är ärligt talat inte så ofta som jag och Andreas Jämtin är överens, men den här gången håller jag fullständigt med. ”Det är bara att be till gudarna att vi får Linköping”, såg jag att HV-forwarden uttryckte det häromdagen.
Instämmer med föregående tal... hockeyspelare.
Ge oss ett rivalmöte direkt. Se till att ni kommer fyra och femma. Det skulle bli tunga möten mellan två lag som inte gillar varandra något vidare. Två klubbar som sedan SM-finalen 2008 utvecklat en särskild relation och hatkärlek. Mycket känslor, men ändå inom ramarna för vad som är barntillåtet. Det kan bli underbart både för oss som tittar och de som spelar.
Med slutspelsplatsen säkrad gäller nu för LHC att med två segrar till ta den så viktiga fjärdeplatsen och få hemmaplansfördel i kvartsfinalen. Med samma tryck som i lördags kan det få avgörande betydelse. Oavsett om motståndaren heter HV, Örebro, Frölunda eller Växjö.
En sak vet vi: Tio lag (även Djurgården) kommer faktiskt att ha chansen på SM-guld.
Det kan så klart diskuteras om det verkligen ska vara så efter 55 långa och förhoppningsvis utslagsgivande omgångar, men den här vintern har onekligen play in-strecket givit serielunken en ny dimension.
Som det ser ut just nu:
Skellefteå–Luleå, Frölunda–Färjestad, Växjö–HV, LHC–Örebro.
Wow.
Det kan bli många häftiga kvartsfinalmöten som det slår gnistor om.
Alla ni som i lördags laddade för Melodifestivalen i Saab arena kan sträcka på er. Ja, inte spelarna i Djurgården, men alla andra. Det gjorde ni bra. Ni kan om ni vill.
”Guldet ska till Linköping”, sjöng den förstärkta LHC-klacken efter slutsignalen, ropade in spelarna på isen en gång till och fortsatte att jubla.
Med ett sådant stöd finns det inget som är omöjligt.