Alla tycker om alla, den sköna sammanhållningen sitter i väggarna och ingen behöver vara rädd för att någon ska balla ur. Det är en styrka, men kan också vara en svaghet.
Som Roar Hansen, tränaren, uttryckte det på presskonferensen sedan kollegan Nanne Bergstrand klarat av en filosofisk utläggning om visioner, träning, njutning och smärta:
– I stället för att njuta av den fantastiska inramningen såg det ut som om vi tyckte synd om oss själva. Det är inget att skylla på att Daniel (Hallingström) saknades, men han är vår naturlige ledare. Den ende som har lite humör i övrigt är Mauricio (Albornoz) och då är han ändå rätt välkammad.
Det är just det.
Det får inte bli för mycket myspys. Vem ryter i när det är för dåligt? Vem kliver fram när det är som jävligast och blåser som mest motvind? Snälla pojkar får vare sig kyssa vackra flickor eller vinna tillräckligt många fotbollsmatcher. ÅFF skulle må bra av mer elakhet och en annan kapten när inte kaptenen är med, om ni förstår vad jag menar.
Fortfarande är ÅFF poänglöst utanför 0120-området och även om det blev bättring måste raset före paus ha oroat.
Hammarby hittade ständigt in på samma ytor mellan och bakom backlinjen och behövde inte ens spela särskilt bra för att göra det.