Johan Hemlin, förre LHC-bossen, pratade ofta om värdet av att ha ett antal kärnspelare i truppen. Det behövde inte nödvändigtvis vara de bästa spelarna, men sådana som varit med några år, som med sina sätt att vara visar vad som gäller och som står upp när det blåser som mest.
LHC har tappat några sådana under våren.
Som Jonas Junland, som Daniel Rahimi och för all del även som Nichlas Hardt.
Betydelsen av det ska inte underskattas.
Två av fyra kaptener är inte kvar och andra spelare måste kliva fram och ta för sig mer. På isen, men minst lika mycket – om inte mer – i omklädningsrummet. Jag utgår från att Niklas Persson blir kvar som kapten på LHC-skutan (det finns ingen anledning att byta) och att Sebastian Karlsson fortsätter som en av tre assisterande.
Men sen då?
Vilka får ett ”A” på bröstet i stället för Junland och Rahimi?
I min värld är ett av namnen helt givet. Andrew Gordon är lika målfarlig som snacksalig och trots bara ett år i Linköping känns den sociale kanadensaren som klippt och skuren för en större ledarroll. Dessutom har han kontrakt i två år till, vilket också är en tydlig fördel i de här sammanhangen.
I övrigt? Tja, Mathis Olimb var assisterande kapten i Frölunda och kan bli det även här. Nye backen Niclas Lundgren – han kommer att få en större roll än vad de flesta tror – känns som ett annat hett alternativ.
I samband med första isträningen i början av augusti vet vi.