Det kan bli en gyllene vår där det som tidigare sas vara en usel idrottsstad kan vinna fyra SM-guld och Champions league.
Synd bara att det inte märks mer.
På flaggor, på affischer, på ljustavlor, på banderoller och på skärmar vid de större infarterna. Över hela stan borde det synas vad som väntar. Varje klubb har så klart det största ansvaret för marknadsföring. Det gäller inte minst LHC. Men det är kommunens skyldighet att hjälpa till. Tillsammans är ni starka.
I Norrköping fyra mil bort gås det bananer över att det i går kväll samtidigt spelades ett mer eller mindre betydelselöst toppmöte i basketligan och en viktig match i den så kallade slutspelsserien mot SHL. Då gick kommunen in och anordnade gratis bussar från stan till Himmelstalundsområdet.
Kanon.
Allt är inte bättre i Norrköping, och inte idrotten, men i sådana här lägen är det klasskillnad. Jag får en stark känsla av att elitidrotten betyder mer. När LHC:s damer i helgen vinner SM-guld kommer kommunen vara med och hylla och vara stolta. Men tänk efter före någon gång. Visa att det betyder något även till vardags. Profilera er som idrottsstad, men inte bara ibland. Inte bara när det redan gått bra eller när det spelas internationella dammästerskap i fotboll. Det handlar inte för fem öre (!) om att subventionera med en massa skattekronor, det handlar om att visa stolthet och hjälpa till med det som faktiskt borde vara självklart.
Jag hör skräckhistorier om klubbar som inte får pynta lyktstolpar på väg till arenan för att det skulle förkorta livslängden på lyktstolparna. Jag hör hur allt som andas LHC ska bort så fort det inte är ishockey i Saab arena. Varför det? Tror ni att ens någon tänkt samma tanke i Gävle, Skellefteå eller Jönköping?
Har vi fest och en idrott att vara stolta över ska det banne mig synas.
Minns att jag efter första kvartsfinalen mellan lagen för några år sedan, när LHC förlorat stort och fått Carl Söderberg avstängd, skrev att det inte fanns någon utväg för LHC.
Ska akta mig för att vara lika kategorisk den här gången.
Men det var viktigt med en bra start och efter 55 omångar var det underbart med skön slutspelspuls, mycket känslor, bra fart och läcker stämning i Saab arena. Klart njutbart att sitta på läktaren och se två lag som verkligen stred för livet.
Tänk om det blir sju matcher på det här sättet.
Orkar ni det?
En sak till: något säger mig att vi inte sett det sista av Jakub Vrana i det här slutspelet.