Står i det som numera kallas för Saab arena och ser hur Fredrik Emvall hyllas genom att bli den fjärde LHC-profilen att få sin tröja, eller om man ska kalla det för vepa, hissad i taket. Där får nummer 33 göra sällskap med 10 (Mats Andersson), 15 (Stefan Jacobsson) och 16 (Mike Helber).
Den tanke som slagit mig tidigare blir ännu tydligare under den alldeles lagom vackra ceremonin. Det ser ut att finnas gott om plats för fler däruppe.
Naturligtvis får det inte gå inflation, men varför snåla med den typen av hyllningar? Låt på osvenskt sätt fler tröjor, namn och nummer hänga i taket. Också de som var med innan elitserieåren. Låt gärna gamla hjältar från en annan tid och från en annan nivå synas. Varför inte "Hacke" Carlsson och/eller Gunnar Svensson?
Alla klubbar kan inte ha en guldfylld historia, men alla klubbar har en historia att visa upp och vara stolt över.
Eftersom Fredrik Emvall tidigare spelat i Tingsryd måste det betyda att LHC inte längre har kravet att bara de som under hela sin seniortid representerat klubben kan hyllas på det här sättet. Bra i så fall. Med tanke på att Magnus Johansson också måste få plats den dag han lägger av var det förstås också väntat.
LHC-insatsen mot Modo? Vissa saker bör helst föregås med tystnad. Det blir så många hårda ord annars. Men den här gången går det inte att låta bli.
Modo var inte alls särskilt bra, men gjorde en stabil bortamatch.
LHC?
Gjorde ingenting.
Modo hade spets i form av William Nylander, som kommit hem från Toronto och kan vara det som behövs för att det inte ska bli en kvalfylld vår i Foppaland.
LHC?
Hade ingenting.
Med så tunga namn borta var hemmalaget skadeskjutet och det märktes. Inget spel. Ingen fart. Inga spelare på mål. För dålig topp, för dålig bredd.
Det skapades sannerligen inte mycket, men av det som skapades. . . hur många gånger träffades det ens mål innan Jeff Taffe hittade krysset när det var för sent?
Roger Melin, tränaren, har tjatat länge om att det måste bli intensivare, men antingen är han för dålig på att framföra sitt budskap eller också är spelarna för dåliga på att lyssna.
Om det nu inte är så att det helt enkelt saknas spelare för att spela på ett sådant sätt. Just nu lutar jag mest åt det sistnämnda alternativet.
Man kan inte begära att någon av de yngre och oprövade namnen ska svara för några avgörande insatser, men att välmeriterade USA-trion Chad Kolarik, Jeff Taffe och Broc Little ska lämna isen med minus i protokollet är för dåligt mot så beskedligt motstånd.
Och på tal om dåligt: det kan hända att du släpper in mål med en man mer. Men det finns banne mig inget försvar för att göra det i tre matcher i rad.