Dagens fråga: mår svensk ishockey bra? Det beror så klart på vem du frågar, men i min värld innehåller svaret tre bokstäver i stället för bara två.
Nej.
Svensk ishockey på elitnivå mår inget vidare.
En verksamhet där det krävs att du spelar in i april för att få till sunda finanser och där den näst högsta serien är en förlustaffär där klubbarna tycks tävla i ekonomisk aningslöshet med akuta blödningar och kriser som följd kan inte vara särskilt välmående.
Med risk för att en och annan kommer att hävda att jag är en idiot, men: det är dags att allvarligt fundera på att stänga SHL – med (och det är viktigt) en öppning att ta sig upp för klubbar som klarar de sportsliga och ekonomiska kraven och inte förköper sig på vägen dit. Som redan nu görs i exempelvis Finland. Idrottsromantikern som läst så här långt har förmodligen redan fått otäck klåda, men svensk idrott skulle överleva det också.
Jag lovar.
Det kostar mycket att spela i högsta ligan. Det kostar mycket att inte göra det. Kostnaderna är allmänt för höga och enda sättet verkar vara en genomgripande förändring. Redan nu har den klassiska folkrörelsetanken naggats i kanten när det blivit svårare att åka ur, svårare att ta sig upp och ökade krav för att få vara med.
En och annan reptilhjärna reagerar så fort sådana här diskussioner dyker upp och börjar gasta om ”hockeymördare”. Jag har själv sysslat med fotboll på gräsrotsnivå i en massa år och förstår mycket väl resonemanget om att det sportsliga alltid ska avgöra och att inte drömmar ska släckas hos föreningar och supportrar. Men verkligheten – och det är den vi måste förhålla oss till – är bister och redan efter utökningen har allsvenskan tappat mark. Inte minst intresse- och pengamässigt. Hur många av klubbarna har långsiktigt byggt för ta klivet upp?
Växjö och Örebro hade gjort det.
Karlskrona hade det inte.
Ni ser skillnaden.
Går Tingsryd upp i vår knäcker det förmodligen klubben på sikt. Det är inte lika kul med Bustersagor om framgångens pris är miljonskulder, konkurs, ackord och tvångsnedflyttning.
I stället: mer att vinna, mindre att förlora.
Ja, jag vet att fansen har väldigt svårt för att gå mot en mer stängd liga. Nej, jag tror inte att det skulle ta död på det publikintresse som redan vacklar (och där klubbarna ersatts med väldigt bra tv-pengar). Med rättviseperspektivet inte längre lika avgörande kan det också bli fler matcher mellan klubbar som verkligen drar publik. Som LHC och HV nu i lördags.
Bara för att den svenska modellen så stark så länge behöver det inte betyda att den i alla sammanhang står lika stark för evigt. Amen.