Efter 2–0 i första SM-finalen finns ingen utväg för AIK. Aldrig att det här LHC-laget förlorar två matcher hemma i Stångebrohallen.
Aldrig.
LHC är för bra för det.
AIK är inte tillräckligt bra för det.
Med bra bredd kan du nå långt, men inte hela vägen till guld. Med spelare som Jennifer Wakefield, Pernilla Winberg och Denise Altmann i de första kedjorna har LHC spets och tyngd som inget annat lag i Sverige är i närheten av. Det sägs att offensiv vinner matcher och defensiv vinner mästerskap, men den här gången blir det tvärtom. LHC är bra bakåt också, men den stora skillnaden är från sista tredjedelen och framåt.
Vi har sett det under hela säsongen och vi såg det nu i lilla Vilundahallen i Upplands Väsby. För övrigt klassisk hockeymark, det var här "Vilda Väsby" chockade alla med att ta sig till elitserien för snart 30 år sedan.
Som SVT-Chris Härenstam uttryckte det när vi stötte ihop före matchen: ”Det här kan inte AIK vinna. Det här kan bara LHC förlora.”
Ni förstår säkert vad han menar. Med bibehållen ödmjukhet, utan tramp i bekvämlighetsfällan och med fortsatt okej höft på Kim Martin Hasson kan jag inte se annat än att Jenni Asserholt för andra året i rad får lyfta SM-bucklan. Den här gången på hemmaplan.