Egentligen är det ganska enkelt. Utan en fungerande målvakt, eller helst två, vinner du ingenting eller i alla fall inte tillräckligt mycket och tillräckligt ofta. Hade Christian Engstrand – i den mån det nu var möjligt med tanke på hönsgården i försvaret – varit bättre hade inte LHC hamnat så illa till i vintras. Hade Örebro värvat en förstakeeper värd namnet hade inte nykomlingen behövt harva i kvalserien i våras.
Det är två exempel och det finns så många fler.
Först bakåt, sedan framåt.
Det är så det måste vara.
Nu står jag – efter att ha hämtat mig från köldchocken efter att tillfälligt ha lämnat bastuvärmen – och blickar ut över första träningen för säsongen i Stångebrohallen, ser hur Marcus Högberg och David Rautio står på varsin sida och funderar på om det är en duo som kan bära laget långt i vinter.
Ingen behöver ens fundera på Högbergs stora talang och nu ska han verkligen ges chansen att visa att han är nummer ett. Men det sägs ofta att andra året är svårast och 19-åringen är trots allt relativt oprövad på den här nivån. Man ska inte glömma det. Rautio känns som en trygg back up där du vet vad du får, men ska LHC nå riktigt långt krävs att store Högberg blir ännu större.
Bättre försvarsspel, mer attityd och hårt jobb av spelarna framför är en bra start. Det måste bli en vinter då en, två eller tre mål också kan räcka till seger.
Det är just defensiven som får mig att fundera. Mattias Bäckman, med bäst plus-/minusstatistik i hela serien, lämnar och kommer att saknas mer än ni tror. Kan verkligen Magnus Johansson fortsätta att vara lika bra? Kan Carl Dahlström ta ännu ett kliv? Hur påverkas Daniel Rahimi av den otäcka VM-skadan? Är Linus Hultström redo för ett större genombrott?
Men jag gillar det här laget. Det känns spännande. Framåt finns många olika kombinationer. Växjö, Färjestad och Skellefteå känns i skrivande stund som de hetaste guldkandidaterna.
LHC?
Finns med där strax bakom.
Tia, femma och nia under de senaste åren har åtminstone delvis devalverat ställningen som toppklubb. Nu måste det bli mer av fart, mer av attityd, mer av modern hockey och överhuvudtaget mer av det som gjort Skellefteå så bra. Det finns alltid en risk med så många gästarbetare från USA och Kanada, men betyder det att det blir mer av klassisk vinnarinstinkt à la Nordamerika är mycket vunnet redan där.
Mer av attityd krävs också till vardags och inte bara när knivar placerats mot strupen. Jag vill se mer ögon som glöder. På isen och i båset. Ingen ska vara någon som den inte är, men det vore uppfriskande att då och då också se Roger Melin bli uppriktigt förbannad i båset.
Tränarens jobb är att få ut det bästa av laget och får han det – då kan det till och med bli guldfest på Stora torget.