Det var många som tyckte att det var märkligt, men Vita Hästens vd Fredrik Jensen visste vad han gjorde när han gav Per Hånberg sparken och tog in Niklas Czarnecki som tränare efter allsvenska avancemanget.
Ett oväntat beslut.
Ett modigt beslut.
Och framförallt:
Helt rätt beslut.
Med Czarnecki vid rodret (eller snarare i båset) fick nykomlingen den rutinerade kraft som behövdes för navigera sig fram mellan blindskären i näst högsta serien. Nu blev det 2–4-förlust mot elvan Karlskoga, nu är det synnerligen jämnt och trots den här hösten bara nio poäng ned till jumbon AIK, men jag tror inte att någon i Norrköping ligger sömnlös över om det ska bli en allsvensk fortsättning.
Det blir det.
SHL?
Nja, lugn nu.
Niklas Czarnecki är den enskilt viktigaste värvningen. Naturligtvis märkt av det omtumlande uppbrottet från Färjestad, men med mycket erfarenhet och revanschlusta efter det som hände uppe hos Loob & Co. Han vet vad som krävs. När spelare och ledare i motståndarlagen tycker det är trist att möta Hästen är det det bästa betyg som går att få.
Nu sitter jag i slitna, men intima Himmelstalundshallen, hör den överladdade speakern på sedvanligt sätt välkomna till landets huvudstad och tala om världens bästa hockeylag och tänker att om Vita Hästen tagit steget till elitserien den gången när det var så nära för snart 25 år sedan hade inte LHC varit där LHC är i dag.
Outgrundliga äro idrottens vägar.
Doften av Rickard Rauge finns kvar. ”Åh, Vita Hästen” i högtalarna låter lika trallvänlig nu som då. Och publiken – jag får en känsla av att medelåldern är ovanligt hög – är lika skönt enögd.
– Surt att förlora, men efter nu kände jag igen laget igen. Det viktigaste var att vi inte vek ned oss efter den tafatta starten, sa Niklas Czarnecki.
Jag frågade om han tyckte att det var kul att vara med igen.
Det räckte med ett leende till svar.
Det kom "bara" 2 786 åskådare mot Karlskoga, men snittet ligger en bra bit över 3 500 och skyhögt över budgeterade 2 200. Det ger välbehövliga extra slantar, när det precis som för storebror fyra mil bort trots allt är kärvt på marknadssidan.
Efter en tyngre period tycker många att laget borde förstärkas, men viktigast av allt är att ekonomiskt säkra elitlicensen. Att handla för pengar som inte finns har testats tidigare och slutar ofta med stora hål i bankboken. Då och då – om man inte heter Leksand – till och med med konkurs.
Så var det här och den resa som gjorts efter det är värd allt beröm.
På tal om beröm: avgörande bortamålet i tom kasse gjordes av målvakten (!) Joel Gistedt.
Årets fullträff i svensk hockey?
Mycket möjligt.