För alla er som följer Linköping HC i SHL kanske Mjölbys framfart i division 2 framstår som en parentes i sammanhanget. Jag tycker de är värda fler människors uppmärksamhet. Spelarna i MHC har ett annat förhållande till sin hockey än elitspelarna i LHC. Ta slitvargen Martin Carlberg som ett exempel. Carlberg jobbar heltid som möbelmontör samtidigt som han försöker ta Mjölby till nästa nivå i hockey-Sverige. Det är tuffa villkor. Efter en bortamatch mot, säg Lund, är Carlberg i säng runt klockan tre på natten. Bara några timmar senare går han upp, jobbar hela dagen för att sedan åka till ishallen och träna. ”Det är så jäkla kul med det här gänget”, sa Carlberg till mig i går kväll.
Det är sånt som kallas passion och att visa kärlek till sin sport. Det är också därför jag den här onsdagskvällen tycker så fruktansvärt synd om Carlberg och alla andra MHC-are som nu sitter med tomma blickar och chockade miner efter att HA74 tagit tre poäng mot Värnamo och krossat Mjölbys dröm om division 1. Det är grymt i vanliga fall. Det blir ännu grymmare med tanke på att HA vände på ett närmast mirakulöst sätt. Och som lök på laxen: Skandalen i Värnamo. Mjölby hockey är inte värd att få en så här amatörmässig behandling.
Ni kan storyn vid det här laget: I matchen mot Värnamo i förra veckan avgjorde Marcus Schelin för Mjölby efter dryga nio minuters förlängning, domaren kom på att det bara var fem minuters övertid och det blev straffar i stället. Där vann Värnamo. Det absurda i den här soppan är att alla är överens. Det har begåtts ett grovt misstag av domare och sekretariat, ett oförlåtligt fel som inte får ske på den här nivån. Ingen tycker något annat, men felet kan ändå inte rättas till. Nu har Mjölby överklagat till hockeyförbundets styrelse, ett definitivt beslut kommer på fredag, sägs det.
Ända sedan skandalmatchen i Värnamo har jag återkommit till samma tanke: ”Bara det inte skiljer en poäng när kvalserien är slutspelad”. Nu blev det precis så. Och det blev på det grymmaste sättet man kan tänka sig, HA74:s sena vändning mot Värnamo var en plåga att bevittna tillsammans med chockade MHC-spelare. Men mitt i all förtvivlan får man heller inte glömma att Mjölby haft chanser att på egen hand avgöra. I den uppmärksammade matchen mot Värnamo var laget åtta sekunder från att vinna i ordinarie tid. Mot Kalmar var det nerver som fällde laget att ta tre poäng.
När jag var ung gick vi på hockey i Mjölby. Bröderna Karinkanta, Risto och Sakari. Peter ”Trötter” Andersson i mål. Kvalspel mot Osby. Derbyna mot LHC. Packat i hallen. Fantastiskt bra stämning. Samma starka minnen väller fram varje gång jag kliver in i det som nu heter Toyota Material Handling arena, och efter den här kvällen hoppas jag mer än någonsin att klubben någon gång får uppleva samma hetta igen. Då kan vi le åt den kaossäsong som fick värsta tänkbara slut i går.