När den brutala verkligheten slår till med full kraft är det omöjligt att inte få perspektiv på livet. Det har varit ännu en viktig vecka i SHL-hockeyn, det var en tung förlust för LHC i Göteborg – men jag kommer på mig själv med att mest sitta och tänka på alla hyllningar av Börje Salming.
Jag vet inte vad det är som gör mig så berörd, men jag kan knappt se eller ens läsa en rad om denna eviga hjälte utan att börja gråta. Den sista motståndaren var så grym och djävulsk att inte ens han kunde besegra den. Det gick så obehagligt fort. En mjuk hårding och det är något med den kontrasten som gör det plågsamt och vackert på en och samma gång.
Det finns något så mycket viktigare än tre poäng hit eller dit.
Vi ska inte glömma det.
Med sin hänsynslösa och uppoffrande stil banade Börje Salming väg för så många. Med döden väntandes runt hörnet avslutade den tuffaste ishockeyspelare vi sett med att så naket krossa myten om att inte visa sig sårbar. Mitt i allt det tragiska blev det så värdigt och så starkt.
Det värsta för Linköping HC var inte 1–3-förlusten.
Det allra värsta var att Broc Little haltade ut i omklädningsrummet och riskerar att inte spela på ett tag. Jag skulle säga att det är ett dråpslag. Det hade varit värre om Marcus Högberg gått sönder, men om Oscar Fantenberg är den som inte får bli skadad i försvaret (vilket han redan varit) är Broc Little den som är allra viktigast framåt.
I det här läget, med så mycket matcher på kort tid, vete sjutton hur LHC ska klara sig utan sin offensiva spets.
Inte minst när en annan tänkt målspruta, Ty Rattie, är mil från den form som innebar succé i Timrå i fjol. Kanadensaren har gjort mål i en av de tretton senaste matcherna (!) och det duger inte alls. Nu har det i tre matcher gjorts ett försök med en kedja med Markus Ljungh och Sebastian Strandberg, men det har inte sett alls bra ut och så kan det inte fortsätta.
De som ska leda laget kan inte underprestera på det sättet.
Nu hade trion två skott på mål. Totalt. På hela matchen.
Det är dags att flytta in Strandberg som center igen, även om det innebär att Filip Bystedt (eller möjligen Arvid Costmar) får flytta ut på kanten. Åtminstone för nu. Det känns som det minst dåliga alternativet när det är en center för mycket i laguppställningen.
I övrigt:
Det är klart att det inte var Andreas Borgmans mening att klippa Little, men det var vårdslöst och det tog olyckligt. Larvigt också av Frölundatränaren Roger Rönnberg att försöka släta över det som hände och mer eller mindre skylla på LHC-forwarden. Det kändes inget bra och var mest svagt ledarskap.