Tredje gången gillt? Ja, varför inte.
Nu drar superligan i innebandy igång för Linköping, för både herrar och damer. För damerna med osedvanligt tuff start mot SM-finalisten Mora borta.
Och för herrarna med ett sargat AIK som haft stor omsättning i laget och lär få svårt att ta sig till slutspel.
Alla som följt Libk vet att de har två raka finalförluster bakom sig. Att man siktar på att nå tredje finalen i rad, och där spräcka den trista sviten, är ingen hemlighet.
Och målsättningen ska heller inte vara någon annan, med det lag man har.
Jag har sett båda finalerna och vill påstå att årets trupp är den klart bästa man haft, någonsin.
Sen kommer små marginaler, som alltid, avgöra om laget tar sig till final eller ej. Det handlar om skador, sjukdomar, en snedstuds eller ett domslut.
Men har man det lilla extra flytet som ett bra lag ändå behöver, då åker laget till Globen igen i april. Och vänder hem med ett guld.
Jag såg träningen i onsdags på plats och kan bland annat berätta att man ställer en mycket spännande powerplayfemma på planen. Jag vill inte avslöja för mycket, men kan lova snygga mål i den spelformen.
För damerna blir det tuffare. Avsaknaden av Amanda Larsson blir stor, truppen känns skadekänslig och egentligen kan man bara ha en målsättning.
Att hänga kvar.