Correns reporter Peter Calén håller inte med kollegan Per Bergsten om att idrotten bör sköta sitt.
Jag tycker inte att idrotten ska sköta sitt, oavsett vad som händer på en idrottsarena.
Jag tycker absolut att det civila rättsväsendet måste kunna gripa in och se till att utdöma straff när gränser överskrids. När sportens egna regler inte är tillräckliga måste en civil domstol kunna pröva en sak och fälla en dom.
Nu menar jag inte att LHC-spelaren Jakob Liljas tilltag faller inom den ramen. Det var fult, mycket fult, men absolut nog med tio matchers avstängning som disciplinnämnden gav. Den typen av ärenden klarar sporten av själva.
Men det finns andra händelser inom exempelvis ishockeyn som är så avskyvärda att några matchers avstängning och lite böter inte räcker.
Ta Röglespelaren André Deveaux otroligt fula slag över benen på Per Helmersson i Västerås under en uppvärmning förra säsongen. Det tilltaget hade enbart som syfte att skada en annan person, det hade inte ett dugg med spelet ishockey att göra och måste givetvis leda till en anmälan för misshandel.
Deveaux anhölls i sin frånvaro, men lämnade landet varför åklagaren valde att lägga ner fallet.
Fegt tycker jag, men så blev det.
När exempelvis tacklingar under en match leder till skador är det olyckligt och ska ge straff inom sportens ram. Men att kategoriskt säga att idrotten alltid ska sköta sitt är att göra det för enkelt för sig.
När det övergår i rena överfall, ren misshandel där man så tydligt är ute efter att skada någon annan, då har man gått över en gräns som det civila samhållet måste få ta hand om.
Såvida inte sportens hela idé bygger på att man ska misshandla sin motståndare, som den alltmer populära MMA exempelvis (som jag i och för sig tycker är avskyvärd).
Då är det en helt annan sak.
Då har man gett sig in i leken och får leken tåla tills domaren säger stopp.