Innan matchen grinade en nolla i poängkolumnen och en sistaplats i tabellen Libk-spelarna rätt upp i ansiktet.
En förlust till och sen tuffa matcher mot Karlstad och Pixbo borta följt av svenska mästarna Storvreta hade kunnat ge vem som helst stora darren.
Visst, en seger ger bara tre poäng och vägen till toppen är fortfarande lång. Men nu kom den och kommer automatiskt sprida ett annat lugn i gruppen.
Tycker ändå att det lyser av brist på självförtroende hos rätt många av spelarna. Tydligaste exemplet var när Gustav Fritzell i första perioden efter en snabb spelvändning hade jätteläge att skjuta och ge Libk ledningen. Istället försökte han passa till en medspelare, slog bort passningen och allt rann ut i sanden.
Tränaren Johan Astbrant svarade med att bänka honom i nästa byte, troligen för att statuera exempel om vad han kräver av sina spelare. Om det var psykologiskt rätt eller om man skulle gett Fritzell chansen att revanschera sig är givetvis en svår avvägning som man aldrig vet det rätta svaret på.
Annars tycker jag att Libk:s spel ser lite krampaktigt ut. Man är ofta delen av en sekund för sent in i många dueller, passningarna med små marginaler går inte fram och det märktes tydligt att laget just nu är mer rädda att förlora än sugna på att vinna, om ni förstår vad jag menar.
Nu blev det seger och kanske var det vändningen. Det får vi se.
Ännu mer oroande är publikintresset. 463 åskådare en fredagskväll när september är på väg att gå över i oktober är en bedrövlig siffra.
Var är alla ungdomsspelare? Som är en av världens största innebandyföreningar vimlar givetvis av grabbar och tjejer som spelar innebandy. Varför är inte de på match och ser sina idoler en fredagskväll?