Videon är inte längre tillgänglig
Att vinna borta mot Dalen betydde, visade det sig, ingenting. Libk förlorade på hemmaplan och plötsligt är det helt öppet igen.
Och egentligen var det en spelare i Dalens lag som var orsaken till det. Målvakten Måns Parsjö-Tegnér.
Hemmaspelarna sköt och sköt och sköt och sköt.
Men han stod i vägen nästan varenda gång, gjorde den ena tokiga räddningen efter den andra.
Medan Libk:s Robin Laakso visade sig mänsklig (1–3 såg inte otagbart ut) växte Parsjö-Tegnér ut till ett spöke för Libk och lyfte sitt eget lag till att slita och kämpa mer och mer för varje byte.
Att överlista honom blir den stora knäckfrågan för Libk i de kommande matcherna. Gör man det ligger vägen till final åter öppen. Gör man det inte, och samtidigt bjuder på målchanser som när Jesper Johansson drällde med bollen vid mittplan innan 1–4, ja då tar det roliga snart slut.
Måste förresten också fundera över tillsättningen av domare. Jag upplever att nivån på spelet var betydligt högre i den första matchen, att domarna där släppte på det fysiska spelet betydligt mer.
Nu, när Glenn Boström och Håkan Grahn-Gustavsson dömde, var frislagen betydligt fler och nivån en helt annan.
Jag förespråkar att samma team ska döma hela semifinalserien. Då lär sig spelarna vad som gäller.
Och, framförallt, när det släpps på så gynnar det Libk.