När jag kom in på Stade Jean Bouin blev jag tagen av hur proffsig miljön och inramningen var. Redan från start sjöng PSG-klacken "Auf wiedersehn" och fick i gång stämningen på arenan. Jag tänkte ”Det är alltså här det händer. Det är här damfotbollens utveckling dundrar fram i 110”. Samtidigt blev det ännu mer tydligt för mig hur långt efter damallsvenskan börjar hamna i den här ekonomiska muskelspänningen.
Här i Paris har Paris Saint Germain satsat hårt på damerna ekonomiskt. Det är fortfarande småsummor och man jämför med herrarna, såklart. Men det har ändå gjorts något för att damerna ska få chansen. Det blir därför också en positiv spiral. När pengarna kommer in kan man satsa på marknadsföring och öka intresset – vilket i längden också ökar publikintresset och intäkterna som kommer av det. På läktaren stod små tjejer målade i ansiktet med drömmar som grodde och kollade ner på en ljus framtid. Tänk om LFC kunde vara där om bara några år.
Det fick mig att tänka på just inställningen som finns i Sverige, och såklart i andra länder också. Det är ofta en väldigt negativ inställning till damidrottens utveckling och att lägga pengar på att tjejer ska ha bra förutsättningar. Det är lätt – som i till exempel hockeyns värld – att slussa in pengar på herrjuniorerna. Det görs ofta som en investering för man vet att det är något som kommer komma tillbaka ekonomiskt i framtiden. På tjejsidan däremot är det få som vill bidra till utvecklingen, vilket istället skapar en negativ spiral. Dåliga förutsättningar bidrar till sämre kvalitet som bidrar till sämre publikintresse. Där ligger ändå fotbollen lite före på grund av att damerna har haft lag under en längre tid än till exempel i ishockeyn.
Det var lite extra kul att läsa om att hockeyproffsen Mika Zibanejad och Monir Kalgoum skänkte 150 000 till flicklag i Huddinge efter VM-guldet i våras. Det vore otroligt kul om fler tog efter och vågar bryta mönstren som just nu gör att tjejerna hamnar på efterkälken.
Vi har ändå tur i Linköping att vi har ett damlag som folk har ett stort intresse för. Här handlar det istället om att marknadsavdelningen måste förstå värdet av varumärket LFC. Jag tror (utan att ha några siffror eller kollat upp fakta) att det är lätt att undervärdera sig själva när det kommer till just damidrott. Man är glad över allt man får istället för att faktiskt tacka nej till företag som kommer med skambud för att synas. Jag hoppas att personerna runt LFC förstår klubbens värde. I min mening är Linköpings FC lag nummer två i Linköping (Efter LHC-herrarna). Det är något att vara stolt över och ta vara på med tanke på hur mycket herridrott som ligger på en hög nivå i stan. Och jag både önskar och hoppas att utvecklingen går åt samma håll här som i Paris.