Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Den här serien är otroligt jämn och det kvittar om LHC möter Mora, Djurgården eller Malmö... det går inte att slappna av. Det som är väldigt frustrerande med att analysera en match likt denna är att LHC egentligen inte är dåliga. Det är en fartfylld match med mycket målchanser och där nordamerikanerna hittar till nät igen. Jag tycker att Broc Little stundtals ser ut att tänka lite för mycket och gör det för svårt för sig själv, men när han väl slappnar av gör han både sig själv och andra bättre. Även Andrew Gordon har hittat tillbaka till formen och det är viktigt att dessa spelare fortsätter leverera. Prestationen var det inget fel på och Jonas Gustavsson gjorde några superräddningar i målet vid kritiska lägen.
Men.
De djupa dalarna blir alldeles för djupa och det känns som det sker mer ofta än sällan att LHC tappar en ledning i tredje perioden. Det krävdes alltså en minut och 13 sekunder för att tre poäng skulle bli en.
Vad är det som Linköping HC behöver göra för inte göra om dessa misstag?
Enligt min mening är anfall bästa försvar. Det går inte att backa ner och försvara en ledning i 20 minuter. Visst, man kan spela smart och göra det enkelt för sig när det är två minuter kvar av en match... men inte i en hel period.
Frågan är om det är det mentala som spökar. Klarar inte det här laget av pressen som uppstår när de ska gå in i en match för att försvara en ledning? För skickligheten och kvalitén finns där men glöms bort på grund av poängtappen.
Alla poäng är viktiga och dessa djupa dalar måste försvinna för att LHC ens ska ta sig till slutspel. Det gäller att hitta den felande länken så fort som möjligt och få den att försvinna – innan det är för sent.