När jag var på damhockey för cirka fem-sex år sedan tyckte jag att det gick långsamt och var allmänt tråkigt att titta på. Ingen intensitet, ingen fart och inga tuffa närkamper. Men när jag har varit och sett LHC:s damer den senast tiden har jag blivit tagen med storm. En av de bästa hockeymatcherna jag sett i år, både från herr- och damsidan, var matchen som spelades hemma mot Djurgården för några veckor sedan.
Men.
Det är fortfarande någonting som saknas – tacklingar.
Det finns inget som är så tråkigt med damhockey som när spelarna tvärbromsar innan sargen för att inte riskera att få utvisning. Ännu tråkigare är det när "otillåtna" tacklingar faktiskt sker. Spelarna är inte redo att ta emot tacklingen, vilket gör att det istället kan gå riktigt illa. Någonting som egentligen inte är fult blir otroligt fult på grund av spelaren inte är med. Det handlar om att lära sig att ge och ta emot den tuffa kroppskontakten på rätt sätt.
Jag tror inte heller att det skulle bli ett fulare spel hos damerna om tacklingar skulle bli tillåtna, snarare tuffare. Och det är just det som behövs för att sporten ska ta nästa steg.
Många av tjejerna har vuxit upp med tacklingar eftersom de börjat sina karriärer med killarna. Så vad är problemet?