Länge har herrfotbollen i Linköping kämpat för att få upp ett lag i de högre divisionerna. Nu har man börjat se ljuset i tunneln när Linköping City börjat bra i ettan och lägger grunden för någonting som kan bli stort. Förlust mot Syrianska, ja – men potentialen lyser starkt ändå.
Det som gör mig mest stolt som Linköpingsbo är ändå attityden som resterande lag verkar ha mot klubben – att alla vet att det är just Linköping City som ska vara laget det satsas på.
I min drömvärld kommer AFK Linköping och Linköping City ha det samarbetet som Linköping Kenty och LFC hade på damsidan för några år sedan. Då stod Kenty för ungdomsverksamheten och talangutvecklingen samtidigt som LFC stod för elitsatsningen. När spelarna väl var redo för eliten slussades dem över till LFC. Svenska fotbollförbundet tog sedan bort farmaravtalet – och sedan blev det samarbetet historia. Men grundtanken är något som skulle fungera även på herrsidan.
Jag har samtidigt sett ett orosmoment omkring City som måste justeras så snabbt som möjligt. Spelare har lämnat klubben under pågående seriespel. Det finns oftast två anledningar till att spelare lämnar. Det första är att spelaren själv inte förstår kravbilden – personen kanske är en duktig fotbollsspelare men har inte rätt ambitioner och sticker när det börjar bli tungt. Den andra anledningen är att klubben inte håller vad den lovar och ger spelaren falska förhoppningar. Oavsett anledning är det ett ansvar som ligger på Linköping City. Det är klubbens ansvar att spelarna vet vad som förväntas av dem, och också klubbens ansvar att uppnå förväntningarna som spelarna har på dem. Annars är risken stor att klubben får ett dåligt ryckte från start – och alla vet att vissa stämplar är svåra att sudda ut när de väl sitter där. Problem nummer två som uppstår av detta är att i division 1 och uppåt måste man förhålla sig till transferfönstret. Om spelare lämnar måste lagen vänta till fönstret öppnar för att kunna justera problemet som uppstått på grund av att kommunikationen är dålig från början. De skjuter sig själv i foten och måste spela med halvskadade spelare för att truppen är för tunn.
Med det sagt hoppas jag att City har lärt sig av misstagen och ser till att spelarna vet vad som förväntas av dem när de kommer hit – men också är tydliga med vad spelarna kan förvänta sig av klubben.
Samtidigt är det naturligt att ha lite barnsjukdomar, men det gäller att söka upp de problemen som kan finnas och rätta till dem så fort som möjligt. Gör de det snabbt lovar jag att Linköping City kommer växa och bli något stort. Jag tror mycket väl att den här klubben kan spela i superettan om något år. Inget snack om saken. Det är bara att fortsätta jobba på.