Jag är själv en av dem som varit väldigt bekymrad över att det inte sker en större kraftsamling för att bygga fler hallar i kommunen. Som många andra har jag tänkt: "Hur svårt kan det vara?".
Befolkningen i Linköping ökar och med alla regler omkring byggen är det svårt att hinna med i takterna. Jag har hört Linköping IBK:s klagomål och hållit med även där. Det är inte hållbart när större event vill ha tillgång till Sporthallen mitt under seriespel.
Därför blev jag riktigt glad och förväntansfull när jag fick höra några av förändringarna som kultur- och fritidsnämndens ordförande Cecilia Gyllenberg Bergfasth lade fram. Favoriten måste nog vara att Wahlbeckshallen ska göras om till tre fullstora hallar. Det känns som en otroligt bra lösning och det är inte mycket arbete som krävs eftersom grunden redan är lagd. När konstgräshallen används så pass lite som den gör är det bättre att nyttja ytan till något annat (och bättre). Lösningen med att spänna en airdome över fotbollsplanen utanför hallen känns väldigt modernt och rätt i tiden. Hela grejen med airdome känns som något som skulle fungera även på andra ställen. Varför skulle inte detta kunna göras vid andra konstgräsplaner också?
Ett annat förslag som känns helt rätt är att förflytta innebandyn till den ombyggda Wahlbeckshallen för att låta sporterna som behöver Sporthallens takhöjd ha sin utgångspunkt där. Det mest optimala vore kanske att även låta popsporten futsal ha sitt fäste i Ryd. Den naturliga följden hade sedan varit att låta bland annat gymnastiken, cheerleadingen och drillen ha sin bas i ”gymnastikhallen” som byggs i Vasahallen. Att man helt enkelt utgår från de förutsättningar som finns i varje hall och sedan portionerar ut tiderna efter behovet från idrotterna. Men där måste också de äldre sporterna som har fästet i Sporthallen våga släppa sina tider till andra. Det kanske är ett större problem än vad man tror eftersom tryggheten i att veta vad man har kan vara väldigt bekväm – trots att en förändring kommer gynna alla i det långa loppet.