Jag anser att Libk har bra spelarmaterial på planen – men de har inte lyckats hitta kemin än. Jag förstår samtidigt att Linköping ska toppa formen till ett slutspel och att det inte är nu de ska vara som bäst, men samtidigt känns det som de borde vara flera snäpp vassar än vad de är just nu. Kalmarsund är för mig ett bottenlag – trots att Kim Nilsson är en klass för sig. Han gör både sig själv och hela sin kedja bra... men en spelare ska inte kunna diktera en hel matchbild.
Det var först i slutet av andra perioden som glöden började synas hos Libk och jag började känna igen laget igen. Vad jag förstått vill inte Linköping vara ett försvarsorienterat lag. Speciellt inte efter hur missnöjd Martin Karlsson var efter matchen mot Mullsjö – trots att de vann på just ett starkt försvar. Jag själv har ingenting emot ett försvars- och kontringsorienterat spel i grunden – men samtidigt borde Libk klara av att diktera spelet mot nykomlingarna i SSL.
De stora frågorna för mig just nu är: Var är det där spelet som får sargpojkarna att bli näst intill svettigare än spelarna själva? Var är den där glöden som får motståndarna att backa undan istället för att gå in i duellerna?
Kort och gott.
Som det är nu räcker inte Libk till.
Visst, de hade både stolpskott och bollar som studsade på mållinjen. Men det stora problemet ligger i att tempo i kombination med kvalité inte finns där. Det fanns stunder i matchen då Libk dominerade anfallsspelet och lyckades bita sig fast – men då kom de inte in i farlig zon och tvingades till slut skjuta mot ett hårt täckande Kalmarsund. Linköping kan fortsätta stå och säga att det är oturen som gör att de inte vann i dag. Sanningen är dock att tur är något du får när du förtjänar det. Och turen den kommer komma när glöden har hittat tillbaka till Libk.