Det är naturligtvis inte så att Linköpings HC:s nästa säsong kommer att avgöras av om Andrew Gordon blir kvar eller inte. Men jag tror att det är viktigt att han blir det. Efter den svaga säsongen finns av förståeliga skäl ett missnöje och skulle publikfavoriten också lämna. . . ja, då kommer det att blåsa som bara den. Full storm. Garanterat.
Jag inser att det är ett dilemma.
Kontraktet går ut, med förlorad expertskatt blir det dyrare och av skattetekniska skäl kan han inte vara tillbaka i Sverige förrän i oktober. Men om inte kostnaderna skenar iväg alldeles är det väl använda pengar att behålla honom. Inte minst skulle det vara en viktig symbolhandling av LHC-ledningen och skicka signaler till supportrarna. Att ni bryr er. Att ni lyssnar. Man ska inte underskatta sånt.
Inga jämförelser i övrigt, men ungefär som när Skellefteå i vintras tog tillbaka Jimmie Ericsson och häromkvällen avgjorde han första SM-semifinalen mot Djurgården. Snacka om vinnare. Snacka om ikon. Snacka om att ha växt samman med en klubb och skaffat sig kultstatus.
Vi vet inte vad det kostar, vi vet inte vad för krav som ställts, men på något sätt har Andrew Gordon blivit en symbol för hela den förändringsprocess som nu många kräver i SHL-klubben. En gång är ingen gång, men tre gånger med stopp redan i kvartsfinal är ett par gånger för mycket. Supportrar och sponsorer vill se att något händer, något som ger tron tillbaka efter en mörk vinter fylld av tvivel och besvikelser. Gordon är, så kanadensare han är, mer Linköping än de flesta och en ledartyp. På isen och i omklädningsrummet. Som klippt och skuren för en viktig roll när det i övrigt kommer att byggas nytt och många tunga namn inte blir kvar.
Med allt detta sagt: är det något som LHC behöver få in så är det spets. Det var rätt mycket som saknades i vinter, men framförallt var det just det. Ska du vinna något måste också till kvalitet för att avgöra matcher. Någon måste inte bara göra målen i slutspelet. Någon måste också göra dem för att du ska ta dig dit på ett bättre sätt.
Spelidén behöver förfinas och utvecklas – och spelarna som värvas fullt ut passa in i sättet att spela. Det är en annan lärdom som borde ha dragits. För en sak kan vi vara överens om. Med nya tv-miljoner i ryggen kommer tretton andra klubbar att trycka på knappen för kapprustning och var det ett race att ta sig till slutspel nu kommer det att bli tuffare och krävas ännu mer nästa gång.