Någon gång i nästa vecka tar den här säsongen slut för LHC i SHL-hockeyn. Jag har gärna fel, men jag kan inte se något annat. Alla som såg något som talar för motsatsen mot Rögle (0–3) räcker upp en hand.
Visst, chanser skapades i framförallt andra perioden, men ännu en gång blev det förlust och ännu en gång såg motståndarmålvakten, i det här fallet Justin Pogge, ut som en keeper av yppersta världsklass.
Det är naturligtvis ingen tillfällighet och numera känns det som ett under ska till för att det ska bli mål. Avsaknaden av spets kommer att bli tippade topplagets fall och nu gick det så långt att hemmaklacken låtsades att det blev mål för att åtminstone få jubla någon gång.
Linköpings HC har under de senaste veckorna blivit Losers HC och det kom inte mer än 4 509 åskådare till hemmamötet med Rögle. Många av supportrarna känner sig svikna och att i det läget uppträda som i första perioden nu gjorde det ännu värre. Det var som om många redan gett upp topp sex-platsen och åkte och väntade på åttondelsfinal.
En sådan avsaknad av passion, en sådan attityd och ett sådant kroppsspråk är inte acceptabelt.
I synnerhet inte i ett utsatt läge som det här.
Sen kan man alltid diskutera vems felet är.
General managern Fredrik Emvall är ansvarig för den sportsliga verksamheten, för hur laget har byggts och ska ha kritik för det. Han har inte lyckats. Det är bara titta i tabellen för att förstå det. Sanningen är att det hade räckt med en eller annan målskytt värd namnet för att ligga betydligt högre upp.
Tränaren Dan Tangnes har som uppgift att få ut maximalt av de spelare han har till sitt förfogande och har misslyckats även han. Man kan tycka vad man vill om det, men sysslar du med en så resultatbaserad värld går inte att gömma sig bakom att ”vi gjorde i alla fall många bra saker, men tog inte betalt för det”.
Men jag har skrivit det tidigare och kan skriva det igen.
Det är spelarna som bär den största skulden.
Vad har tänkta stjärntrion Nick Sörensen, Derek Roy och Andrew Gordon gjort sedan de placerats tillsammans? Ja, inte har de gjort mål. Vad har bröderna Olimb gjort efter OS? Ja, inte har de gjort mål. Vad har Tony Mårtensson gjort i numerärt överläge? Ja, inte har han gjort mål. På hela säsongen.
Ska det här sluta lyckligt kan inte LHC förlita sig på att spelare som Daniel Olsson Trkulja ska vara bäst eller att Emil Sylvegård ska göra mål.
Då måste de som faktiskt är med för att göra det också göra det.
Jag gillar den moderna ledarstilen, men ibland måste man kanske förändra och agera för att bryta ett mönster som blivit varaktigt. Varför inte tillfälligt bänka någon av de etablerade spelarna? För att visa att det här duger inte.
Det kan finnas en risk att det skapar viss oro, men jag tror inte att det kan bli så mycket värre. Risken är att du får en tjurig spelare, men det får du ta och det kanske dessutom bara är bra. Att bänka någon i tredje- eller fjärdekedjan får ingen effekt alls.
Två saker till:
LHC:s bästa: supportrarna på ståplats.
Och:
Med fem sekunder kvar av första perioden hade LHC pucken i offensiv zon. Ändå lyckades Rögle vända spelet – och sätta 0–2 med matchklockan på 20.00. På många sätt sa det väldigt mycket var Linköpings HC befinner sig just nu.